Honeymoon The Miami Part

Ah, är du fortfarande kvar? ;) Nu sitter vi på planet mot Miami i alla fall. Något trötta, då klockan typ är 4-5 på morgonen och min tand har som vanligt fuckat upp min tillvaro. Helt sjukt.

Så fort vi checkat in på Shore club i Miami begav vi oss ut, trots att vi var lite trötta. Vädret var så sjukt annorlunda mot Vegas, här blev man dyngsur när man tittade ut genom fönstret, så fuktigt var det. Alla kläder man satt på sig, satt som klister efter 1 minut ute. I Vegas blev man aldrig svettig på det viset, trots att det var varmare. Knatade ned en sväng längs Ocean drive och snegla på lite ställen.

Till slut fick vi nog, behövde svalka…och något att dricka… Hettan tar kål på en helt enkelt. Hittade ett litet enkelt hak, med en skön variant på luftfuktare som jag inte kommer på vad det heter. Små munstycken som förvandlar vattnet till stoft och sprutar ut… Så man sitter i ett litet regn kan man säga… Sjukt behagligt.

Vi hade ju bara 48 timmar i Miami, så här var det inte riktigt läge för att förlora någon tid. När vi kommit hem efter en massa vandrade i Miami och utforskande gick vi hem och svidade om. Ner igen, och stanna till utanför Nobu som låg nere i hotellet. Passade på att ta lite drinkar på en allt för mörk uteservering. Det var faktiskt så mörkt att man liksom inte såg de andra gästerna… Kändes lite halvskumt…inte direkt partyhöjare. Efter ett tag drog vi vidare, ned till Ocean drive, för att beta av en Fridays. Samma fenomen som Hard Rock att vi alltid besöker Fridays och bockar av på vår stora jordglob.

Väl nere på Ocean drive ser man neonskyltarna och havet på andra sidan. Fullsmockat på alla ställen, vi vandrade långt längs Ocean drive tills vi hittade vår kära TGI Fridays.

TGI Fridays

Kan väl erkänna att man var rätt sliten och mosig vid det här laget… Men samtidigt tvingad att beta av lite saker. Tog oss en varsin drink och iakttog barpersonalen som jag misstänker faktiskt var packade. De förde ett jävla liv och skrattade åt en samling gäster… Man kände sig som en jävla party crasher rent av. Ja, vi hade ju vart på TGI Fridays Miami i alla fall, det var huvudsaken. Efter ett tag så begav vi oss hem, för att sova. Skulle ju upp tidigt imorgon och åka till Saw Grass Mills outlet, som låg långt utav helvete från där vi bodde.

Att åka kommunalt till Saw grass mills från South Beach skulle ta typ 3,5 timme enkel, inte ok med andra ord. Det var bara att hyra en bil, ge sig ut i Floridas vägnät…kul, allra helst jag som har så jävla risig syn att jag inte kan följa vägskyltar. Fick självklart ta en GPS som stöd, sen har jag ju alltid min skarpsynta fru. Hon talade dock om på hemvägen att hon inte förstår hur skyltarna fungerar eller vart de pekar, så hennes hjälp var inte mycket att ha. ;)

Rätt skönt att få hoppa in i en bil, luftkonditionering och allt…automat såklart, det är ju USA. Största skillnaden med att köra bil i Sverige och USA är väl att man här oftast får köra mot rött när man svänger höger vid ett rödljus…såvida det inte står nån skylt innan som säger annat. Problemet med mig är ju att jag aldrig hinner läsa vad som står på skyltarna… Ja, ni förstår säkert hur bra det kan bli. :p

En annan grej är ju att de är rätt friska på att ha många filer. Avfarter till höger och vänster… Inte lätt ens när man hade en GPS. Åkte förvisso bara fel avfart en gång, sen fick GPS’en ratta oss tillrätta. Så det gick rätt galant, inga skadade i alla fall.

Efter en hel dags lång shopping kom vi hem. För en gångs skull hade faktiskt jag gjort en jäkla massa kap. Allt från jeans, jackor, pikétröjor och nån t-shirt. Josefin var inte fullt lika nöjd när hon insåg att jag shoppat mer än henne. Händer ju ALDRIG kan jag säga.

Dags att göra sig iordning för att gå till ett ställe som vi blivit rekommenderade av vår goda vän Riccardo. De äger ju Barskolan på Mallorca och har även en liten fillial här i Miami nu för tiden. Prime One Twelwe heter stället, en restaurang med väldigt hög klass. Började såklart med en fördrink medans vi inspekterade menyn.

För en gångs skull valde jag inte kött, vilket det fanns mängder av utan satsade på laxen. Vilken jävla laxbit…sjukt gott var det också. Vattnas i munnen nu när jag ser bilden…

Tyvärr lyckades jag inte fånga en bild på vår förträffliga servitris, Nicole, däremot hennes hälsning på kvittot. Hur trevlig som helst. Gav oss massor av tips på ställen att besöka, bland annat Nikki Beach som låg inom synbart räckhåll borta på stranden.

Efter maten och några drinkar begav vi oss bort mot Nikki Beach, det var en rätt blygsam kö när vi kom fram, men dock en kö. Sneglade lite på kön men ställde oss inte i den, efter bara några sekunder tittade entrévärden på oss och frågade om vi skulle komma in. Visst nickade vi och gick före kön… Måste vara något visst med det där, för historien upprepar sig gång på gång… Remember New york, Las vegas m.m.

Väl inne på Nikki Beach var jag väl inte riktigt lika imponerad. Det sägs att Nikki Beach på Miami är den första, om jag inte fattat fel. De har dock glömt att renovera stället på länge, så det känns verkligen att de var “först”. Nikki Beach på Marbella / Puerto Banus höll en helt annan klass. På bilden ovan ser ni förresten Nikki, the girl!

Skickade i oss ett gäng drinkar i hopp om komma i god form. Vilket vi också gjorde, eller i alla fall hälften av oss. Josefin slog över till och med, något som jag brukar stå för när vi är ute. Så när vi var klara på Nikki beach ville jag åka till nästa ställe, men då fick vi istället åka mot hotell för min överförfriskade fru ville lämna in. Med tanke på hur många gånger hon följt med mig hem, när jag vart för full så känns det som att jag kunde bjuda på denna. ;)

Dagen efter när vi skulle vidare mot Nassau/Bahamas, så tog vi en sväng ned på stranden. Var ju tvungna att få lite strandbilder. Vattnet var så varmt, att det svalkade ingenting. Nog det sjukaste jag varit med om, då har jag ändå varit i Thailand som ändå är jääävligt varmt.

Efter stranden var det fort tillbaka till hotellet, packa ned allt och checka ut för att sen kasta sig i en taxi mot flygplatsen. Nu skulle ju resan gå vidare mot Bahamas och Nassau. Men, på flygplatsen efter att ha stressat fram till gaten möttes vi av beskedet att planet var försenat. Vädret skyllde de på, vilket man kunde tro när det faktiskt regna som satan ute. Det visade sig dock vara en lögn, för sanningen visade sig vara att USA’s Barack Obama och hans Air force One hade landat och gjorde att ALLA andra flyg stoppades av säkerhetsskäl. När vi väl fick åka ut mot vårt plan, så såg man fullt av poliser och tv-bussar på hela flygplatsen. Alla ville ha en bit av Mr Presidente! Vi tyckte att vi var lite turisttöntiga som fotade, men sen hörde man folk som ringde på sina telefoner nästan med gråten i rösten och berättade hur nära de var presidenten… Galet!

Ett propellerplan skulle ta oss till Nassau, roande tyckte jag, livsfarligt tyckte min fru. Vi kom i alla fall fram, med livet i behåll.

Väl framme på Nassau och flygplatsen får jag syn på en skylt, som påminner om min gamle skolkamrat Robert Angermund. Ni vet, han som skriver den där vulgära bloggen. Måste faktiskt erkänna att jag fortfarande läser den, kan liksom inte sluta. Den spårar ur så många gånger och ändå gillar jag det på något sjukt sett. Nu innehåller den VÄLDIGT MYCKET sex, snusk och osundheter, men det är liksom min dirty bible. Ska dock inte säga att följer den, möjligen inspireras…nej, kanske inte ska gå sååå långt. Uttrycket “Live the dream” är något som jag tycker mig läsa ofta i hans blogg.

Det var allt för The Miami Part, imorgon kanske du får läsa om Nassau och Bahamas…stay tuned! ;)

Honeymoon The Vegas part

5 days in Vegas

Den mest underbara resan i mitt liv, men min nyblivna vackra fru. Kan det bli bättre???

Började kvällen innan resan med lite bubbel och packning…eller ja, mest bubbel och minst packning. Josefin hade nämligen lyckats övertyga mig att inte ta med mig så mycket, för att allt fanns ju och allt var så billigt. Det visade sig inte riktigt stämma, men man lär sig så länge man lever. :)

På plats på Arlanda, denna gång i god tid i jämförelse med sist…när vi till slut missade flyget mot Vegas. Även här har vi lärt oss något av vårt “misstag”. Nu blev vår förra resa bara bättre av att vi missade flyget då vi fick åka första klass, något som jag känner att jag gärna gör igen.

Svärfar och svärmor följde med oss ut till Arlanda för att se till att vi kom med planet ordentligt denna gång.

Kändes lite udda att checka in vill jag lova, vart är Mr Andersson?!?!?

Josefin hade ju bett Elliot att skriva en “önskelista” med allt han ville ha från USA… Hmm, känns som det kan bli dyrt det här… Behöver jag säga att lappen hade en baksida?!

Efter incheckning är det ju alltid dags för en klassisk öl. Man får nämligen alltid dricka öl när man flyger på semester… Eller, tror fan att det är ok att dricka öl även när man flyger inrikes…det är liksom grejen…kvittar om klockan är sex på morgonen. Det gillar vi! Nu fastnade jag för den här ölkranen, vit och med en liten tv monterad. Perfekt för att pressa in lockande reklam i kunden, som här…drack ju stoooor öl pga denna lockande skärm. Fråga inte vad vi tittar på, Josefin verkar ju verkligen fäst blicken på något iaf…

Som alltid nu för tiden, så känner vi ju uppenbarligen alltid någon överallt, så även här. Josefins kompis Therese stod i baren och serverade förnödenheter. Jag hade faktiskt förbeställt en stor fernet, som det nu visade sig att de INTE hade… Katastrof, så fick gå på en liten Jäger istället, inte helt vad jag planerat.

Josefin, som är som namnet antyder, på tok för fin att dricka Jäger, hon fick självklart lite bubbel istället.

Ja, flygresan som gick via London mot Las Vegas var väl inte i stil med förra gången vi åkte…men hey, man ska inte gnälla. Lite gin och tonic och nån öl, så glömde man snabbt bort det tråkiga.

Mellanlandade i London, beställde in lite käk och tog en öl för att döda tiden. Visade sig snabbt att vi inte alls hade så mycket tid till planet skulle gå som vi trodde, så slurp och vidare till gaten.

Av någon anledning så blev resan plötsligt mycket mycket roligare… Måste varit maten som bidrog till det goda humöret. ;)

Men som alltid, när det är som roligast slänger nån in handduken, är det inte bara typiskt?!

Väl framme i Vegas stod vår vän Mazen och väntade på oss. Så trevligt att bli mottagen av en vän som man känner, istället för att jaga en taxi och irra omkring.

Utsikten från hotellrummet strax efter incheckning, inte helt fel… Vegas is the shit!

Första kvällen var vi dock enormt trötta och slut efter den underhållande resan, så det blev en snabb sen enkel middag på Harley Davidson Café…lite nachos! Ha ha ha…

Lite kort rundvandring på vårt enorma hotell, Planet Hollywood. Sen var det dock game, sängen ropade på oss… Huruvida det var klokt eller ej kan man ju diskutera. Jag vaknade nämligen fyra på morgonen och kunde inte somna om. Slutade med att jag kollade på två filmer på morgonkvisten… Inte så svårt att lista ut att detta skulle ge dyningar på nästkommande dag.

Ut och vandra runt lite i Vegas, vi var ju lite sega som sagt fortfarande….så det passade bra. Inget direkt mål på agendan…

Imperial Palace, förmodligen ett av Vegas billigaste och sunkigaste hotell, men som fortfarande ligger någorlunda bra till. Här bodde vi en extra natt sist vi var här, bara för att få sova lite innan flygresan hem. Sjukt cheap!

Allt ligger ju längs strippen, nästan i alla fall… Klart att det finns guldkorn en bit ifrån, men man klarar sig bra på strippen på en femdagars närvaro.

Vad kan inte behövas om lite tur när man är i Vegas, så i med pengen i önskebrunnen… Kan säga att jag INTE önskade mig tandvärk här, om någon nu skulle få för sig det?!

Allmänt meningslöst posé, kommentarer känns överflödiga…

Såg att någon spunnit vidare på mitt namn och öppnat en liten verksamhet här. Känns som man borde kunna få någon form av kickback här…?!

Min underbart vackra lilla dam och numera hustru i Planet Hollywoods köpcentrum.

Gigant strippers??? Eller vad?! Jag menar “I like big butts…” Hallo?!

En gammal favorit från tidigare resa. En liten oskyldig bar som drevs av en tjej som hette Kelly. Här kunde man stanna till bland shoppingen och ta en öl och snacka skit. Hur trevligt som helst. Sist vi var här så var det så trevligt så vi fastnade i flera timmar, det hela avrundandes med ett Tequila-race…sen är det jäääkligt suddigt. Såg dock inte till Kelly under denna resa, så vi valde att inte besöka baren…med erfarenhet av hur det gick sist.

Efter vår lilla rundtur var det dags att utforska pool-området, samt se vad de kunde erbjuda för goda drinkar… Efter detta blev man nu duktigt mosig, med tanke på den minimala sömnen också bestämde vi oss för en liten siesta…DAMN! Vilket misstag… Vi somnade som barn och vaknade mitt i natten, katastrof rent ut sagt. Well well, inget att deppa över. Nya friska tag…hmm…

Kristallbaren, i Cosmopolitan hotell… Sjukt överdriven och lyxig kreation… Only in vegas… Kostade sjuka miljoner att göra…för en massa kristaller…oj oj…

Josefin ville givetvis tända något ljus, skulle ge oss frid, lycka och vad vet jag. Hon gillar sånt där krims krams, karma och allt vad det heter. Själv så tror jag att man får vad man betalar för, samt att slår jag nån på käften så slår personen för eller senare tillbaka. ;)

Josefin började nu tala om shopping…och denna jäkla shopping. Men snäll och nybliven man som man är, följer man snällt med. Såg chansen att kunna få ihop till ett roligt inlägg om just hennes shopping. Siktet var inställt på den “blöta sälen”, eller “Wet seal” som stället heter.

Nu kom vi inte så långt, innan vi blev haffade av nån försäljare… Superlativen haglade, om vilket famous couple vi såg ut som… Trots vår enorma utstrålning så ville hon ta bort rynkor…PÅ MIG?! Hmms…snacka om att lyfta upp en till himlen, för att sen kasta kunden i backen… RYNKOR??? Ha ha…

Sen blev det shopping oh help me god! Känns som att bilderna får tala för sig själva… Wet seal, you diieee!!! ;)

Besökte Mazen i lyxbutiken han arbetar i och säljer väskor till världens allra rikaste. Balenciaga tror jag den hette, men jag har säkerligen fel…inte mitt område så att säga. ;)

Sjukt stekig H&M-butik…

Sen hände det, det som bara inte fick hända…det som jag INTE önskat mig när jag slängde ett mynt i önskebrunnen… Min helvetes jävla visdoms-tand, som jag borde tagit hand om för längesen… Den är sprucken nämligen och är väl egentligen en tickande bomb… Har inte haft några större problem tidigare, inte nämnvärt iallafall… Men nu, PANG, slog det till…helvetes jävlar. Jag har hög smärttröskel…men det här tog priset… Började kallsvettas, fick panik av att vara bland folk, värkte så huvudet höll på att gå i bitar… Josefin blev rädd, gjorde allt vad hon kunde för att hjälpa mig…köpte något piller i en butik…gjorde nada…tyvärr.

Fort som bara den mot hotellet, låg i fosterställning i sängen och kved… Josefin ringde försäkringsbolag och undrade vad försäkringen täckte i såna här fall. Sen vidare till en läkare i en närliggande butik…jag låg kvar i sängen och kved…kunde inte röra mig… Efter ett tag ringer hon och berättar att hon träffat världens trevligaste läkare men att jag måste komma ned för att kunna få hjälp. Av någon anledning så gav hoppet om att värken snart skulle kunna vara borta, mig nya krafter. Jag halvlunkade iväg till butiken och fick snabbt träffa läkaren. 



Efter tusen frågor, så fick jag till slut ut mina piller, värktabletter och antibiotika. Frågade hur det var med dryck i kombination, då det trots allt var vår semester och dessa skulle ju intas varje dag under resten av resan. “Only two bottle” sa han och log…två flaskor vaddå fråga jag och han skrattade… Valde att inte fråga mer, eftersom jag kände att “two bottles a day” kunde ju göra det för oss… ;) Detta visade sig senare vara lite sisådär…

Hur som helst, någon timme senare var värken som bortblåst och Fredrik var back in business. Till kvällen hade vi bokat bord, eller rättare sagt Pontus Brolin hade bokat bord på STK i Cosmopolitan. Sjukt trevligt steakhouse. Väl där, blev vi mottagna på det allra bästa sättet. Han nypa en fördrink innan vi blev visade till bordet. De hade blivit informerade om att vi var nygifta, så de bjöd på champagne vid bordet.  Stort tack Pontus för ypperlig service!!!

Sneglade på menyn och hittade rysk kaviar, inte helt enkelt att få tag på i Sverige nämligen. Stod att det kostade 125 dollar, vilket är småpengar för den ädla varan. Hon frågade hur mycket vi ville ha och mumlade något som jag inte hörde, jag nickade… Vad jag inte förstod var att måttet i menyn, inte riktigt stämde in med vad jag just godkänt. Rookie misstake.

Till huvudrätt beställde jag en köttbit, inte vilken köttbit som helst… DAMN!

Josefin beställde någon fisk, minns inte vad exakt… Sjukligt gott var det iallafall! Men, sen till vårt rookie misstake, notan… Jag hade ju missuppfattat helt på kaviarn, den kostade 450 dollar för det vi tagit, sen var det ytterligare 300 dollar för käket. Nu är det förvisso inte helt galet med en nota på 750 dollar, för det lyxiga käket…men var inte riktigt väntat.

Tyvärr hade vi lite bråttom och hann inte sitta och njuta tillräckligt länge på STK, utan var tvungna att skynda vidare på Surrender, där vi hade VIP-bord för kvällen med Mazen och hans vänner. Kul kväll, men senare på natten började tanden bråka igen och vi fick ta det chill…

Dagen efter var det en kvick sväng bort till det nya Hard rock café som hade öppnat. Vi har ju en vana att alltid besöka Hard Rock Café, överallt i världen när vi är ute och reser. En enklare lunch blev det här, inget märkvärdigt…men, been there, done that. ;)

Vidare för lite pool-häng, måste ju bättra på brännan… Sitter och chillar vid poolen och dricker lite öl/drinkar… Efter ett tag hör vi några prata svenska bredvid oss vid poolkanten. Vi börjar prata efter ett tag och rätt vad det är så utbrister killen vad vi båda heter. Det visar sig att han känner igen oss, för att han är god vän med Matte, vår mäklarkompis och före detta pokerguru. Hur stor är den chansen egentligen, i STORA Vegas?!

Kvällen hade vi bord bokat på TAO, sjukt trevligt… Väl där när vi fått vårt bord, kom ställets manager fram och presenterade sig. Han gav oss sitt kort och sa att det bara var att ringa om det skulle vara något under kvällen. Han såg dessutom till att stället bjöd på en gigantisk efterrätt i form av en stor fortune cookie…ni vet, sånt där krims krams med något saying i… Stort tack IGEN till Pontus som styrt bokningen. Kvällen blev dock inte så bra, tanden jävlades igen och värktabletterna spökade med alkoholintaget…så vart såsig och inte alls på humör för att festa loss. Trist eftersom vi skulle möta upp våra nyvunna vänner senare på kvällen.

Kön utan för Tao’s nattklubb, där vi stod på gästlistan…men något som vi tyvärr pga en tandjävel aldrig fick besöka.

Sista dagen i Vegas, hade vi bokat helikoptertur över Grand Canyon och Vegas. Tyvärr, med risk att bli tjatig så mådde jag skit denna dag. Hade råkat ta antibiotika på fastande mage. Dunderpillren gjorde mig yr, illamående och sjukt risig… Så helikopterturen var ju mäktig att ha på meritlistan, men jag tror någonstans att Josefin njöt mer än jag gjorde.

Lite bilder från luften…

Sista kvällen i Vegas, var det bord bokat på Texas de Brazil, ytterligare ett Steakhouse. Mazen skulle följa med och vi skulle ta en lugn kväll ute.

Sjukt gott, om man gillar kött dvs… Man kunde äta hur mycket man vill, de kom med spett med olika sorters kött och skar av en fin bit. Synd att man inte är känd för att vara stor i maten. Det var dock hur gott som helst! Hade dessutom ett litet smart lappsystem, en lapp som man kunde vända på om man ville ha mer mat. Var den röd så blev man inte besvärad, grönt så kom de direkt…

Efter maten drog vi för att besöka lite klubbar, XS på Encore om jag inte minns fel… Sjuka köer utanför redan kl 23 på kvällen… Inte helt otippat hade Mazen kontakter i dörren, så vi gled förbi och in. Inne var det redan mer än välfyllt. Här har Sverige något att lära, välfyllda nattklubbar kl 23 med astronomiska köer vid samma tid.

Var även tänkt att vi skulle besöka nattklubben Marque i Cosmopolitan, där Axwell spelade samma kväll. Vi valde dock att passa och röra oss hemåt istället för att packa, vi skulle nämligen åka vidare mot Miami kl 4 på morgonen. Kan dock meddela att vi hörde Axwells spelning över till vårt hotell och då är hotellen väldigt bra isolerade ska jag säga. Sjukt tung spelning, lite ledsen att jag inte såg den…

So, det var the Vegas part… Hade tänkt blogga om alla tre resmål, men det får bli en annan dag med Miami och Nassau.