Läste du UNT i fredags?

Om inte så ligger den artikeln nu även ute på nätet HÄR om du vill läsa. Inte helt oväntat haglade de in en del syrliga kommentarer kring ämnet. Jag klandrar dem förvisso inte, med tanke på hur lätt det är att döma om man inte har insyn…

The Envier Kitchen

Söndagar ska inte vara ångestfyllda, utan fyllda av god mat!

CITYGROSS - HALLÅ YXSKAFT?!

Var iväg till Citygross idag, för att handla en bit oxe för kvällens middagsgäst. Den enda anledningen att jag åkte till Citygross var just för att de brukar ha riktigt bra kött, så även denna gång. Däremot har vi problem någon annanstans… Ni ska snart få höra.

Jag går till köttdisken och hittar en fin mittbit på 700 gram, problemet är att det är snäppet för lite. Så jag knatar vidare till köttdisken för att beställa en ny mittbit på 900 gram. Tjejen i disken ber sin kollega att fixa detta. Efter en stunds väntande kommer han ut och jag tackar för mig och går vidare. Medans jag går tittar jag på biten, som säger 700 gram… Hmm, jaja, inget problem så… Jag går tillbaka, förklarar att det saknas en hel portion och att 700 aldrig kan bli 900. Hon beklagar och ropar på köttkillen igen. Får vänta ytterligare en bra stund, sen kommer han ut med vad som ser ut att vara en bamsebit. Han sträcker fram den och säger, det vart 1200 gram. Ok?!?!?!? Eftersom jag redan spenderat 30 minuter i köttdisken med en köttskalle till biträde så lackade jag ur, tog min köttbit och gick. Ska man jobba med det där om man är så jävla dålig? Till och med jag såg ju att bitjäveln vägde över 1 KG?! Från 700 gram till 1,2 KG…ingen finkänsla för fem öre.

Så hur i helvete ska man lyckas trycka i sig den här nu då? Eller ska man köra en Rydberg imorgon till lunch kanske?! :P

Ja, Citygross i all ära, men det här vart jag fan lack på… Bra produkt, men skit i serviceledet…

Inspektion på bygget

Hade lite inspektion på bygget idag. Måste ju få godkänt av familjen så att säga. Josefin har däremot inte fått se än.

Pre-grill

Har monterat upp utomhushögtalare och tagit en kall öl. Inväntar nu start av grill, infran är på och förlänger kvällen (och kryddar elräkningen). Är det nån som har nån trött köttet, så dyker över. Grillen startar om en timme... ;)

www.WHITECLUB.se

NU är det ändå helt officiellt… Eller, ja, hemsidan är det i alla fall. ;)

NEJ, MIN SAMBO/FRU/FLICKVÄN SÖKER INGA VÄRDINNOR TILL WHITECLUB

Nån jävla idiot ringer runt och utger sig för att heta Josefin Envier, ber folk som vill jobba som värdinnor på WHITECLUB att komma till stället nu på Fredag.

Det är det mest idiotiska, patetiska skämt jag hört talats om. Totalt humorlöst! Min fru ringer inte från hemligt nummer, har sällan dålig mottagning, vilket den här fjortonåringen verkar ha.

Hon ringde även mig idag, men då utgav hon sig för att vara en gammal Seven-gäst…samtalet blev inte långvarigt, eftersom jag fatta på en gång att det var skit.

Vet inte vad syftet skulle vara med detta låga och otroligt humorlösa skämt, men jag kan garantera att den personen kan få en minst sagt otrevlig överraskning!

Ny klubb, gammal kollega?

Nej, såklart inte!

Jag skulle inte kunna se hur jag på något vis någonsin skulle kunna förlåta och starta något med min gamle kollega Patric. Tydligen så fanns det en hel del nyfikna på den fronten… Så dum är inte ens jag. Har själv fått frågan nämligen om han är delaktig i detta projekt och idag när jag träffade vår restaurangchef så kände jag att det var dags att dementera på riktigt. Tydligen en av de flitigaste funderingarna… Så nu har vi gjort klart det! De som känner mig vet dessutom att det är 110 procent sanning!

Nej, självklart är mitt “lilla” nattklubbsprojekt något helt nytt och fräscht. Kommer vara en riktigt skön och frisk fläkt för Uppsala. Planen/tanken är dessutom att inte stöta sig med befintliga krogar utan utgöra en bra och nyttigt komplement.Sen självklart så kommer alltid folk att vandra mellan ställen, så har det alltid varit och kommer sannolikt att vara. Folk som går på Saluhallen springer på Birger och även på Flustret. Några av dessa kommer säkerligen ta en sväng till WHITECLUB.

Inne på damtoan

Gjorde det förbjudna och smög in på damtoan... Jag menar, den här delen av lokalen är förmodligen den jag lär spendera minst tid på, så varför inte lägga några extra minuter nu...

Egentligen kommer det mer se ut så här…kan vara lite svårt att förstå när man ser de här bilderna… ;)

Eller slå dig ned i en lyxig lounge… Ja, nu är det förvisso inte städat…

Men när det är städat så ser det faktiskt riktigt bra ut… ;) Ledsen, bilden är sjukt mycket större från början, men jag bara måste beskära den… Kan ju inte släppa allt redan nu… Nyfiken?

 

Ja, utan att ljuga så är det lite kvar. Måste på med lite färg, upp med nån bardisk…sen ska du se! ;) Kan väl avslöja en sak, att det kommer att stå en 12,8 meter lång bar här…exakt vart det här är, det säger jag däremot inte! :p

WHITECLUB Uppsala

Allt kommer till den som väntar...

Det löser sig sa kärringen som sket i vasken...

Inte så illa pinkat...kan ju alkohollagen som rinnande vodka nu...

Gött!!!

Nära skjuter ingen hare...

Ja, "övningskörningen" gick bra igår. Hade lite dålig koll på vad som gäller för catering och slutna sällskap. Kändes lite som i sjuan i högstadie, när man inte fatta varför man skulle plugga biologi tex, jag ska ju inte jobba med sånt... Men jag är gammal och vis nu, jag förstår och jag lär... Stay tuned...

Studerar ändringar i alkohollagen

Fan, ska skriva prov imorgon om alkohollagen. Har ju börjat med nya regler för i år att man ska avlägga kunskapsprov. Hmm... Har liksom inget bra studiematerial, annat än alkohollagen. Hur läsvänlig är en lagtext ur ett pedagogiskt perspektiv egentligen? Jaja, det går fler tåg. Ser morgondagens prov som övningskörning. ;)

Söker lite inspiration i just ett glas alkohol, av modell rosé.

Att bygga en nattklubb

Förlåt, men jag har suttit i fyra timmar och pratat material och klämt på tyger, så inlägget lär inte bli av idag. Dock börjar det bli jäkligt skoj nu kan jag informera om!

Dålig kö på Tycho hedén i Uppsala

Bröllopet - Fredrik & Josefin Envier - 28 maj 2011

Då är det äntligen dags för det stora inlägget om bröllopet. Känns bra att skriva det så här lite drygt en månad efter faktiskt. När allt har hunnit lägga sig, vi har haft en underbar bröllopsresa och haft en chans att smälta allt. Har suttit i timmar och tittat på material i form av film och foto. Inte bara det från våra egna fotografer, utan även från flera av våra vänner. Nu vet jag att det finns ÄNNU mer material där ute, så ta gärna kontakt med oss om ni sitter och ruvar på något. Den stora filmen, the real deal, kommer att klippas ihop till en riktig film. En lång variant och en kortare (ca 6-10 minuter). Om ni har material som ni kan tänka er att dela med er till denna film, tveka inte på att hör av dig.

Så, nu till bröllopet...tror vi börjar vid Creative Makeup, ja, jag var där också. Om jag kört botox, ansiktsbehandlingar och fotpedikyr, klart jag ska ha lite diskret smink och pinsettnoppad mustash (aldrig igen, fan va ont det gjorde). David tog hand om mig och Annika tog hand om Josefin. Hade bilen med mig, så ingen lugnande champagne för min del inte.

Vi hade ett minst sagt stressigt schema på dagen, så det var inte till att slappna av. Direkt efter sminket, var vi ungefär en timme sena och åkte bort mot Villa Anna, där vi parkerade bilen och böt om till bröllopskläder för att sedan skynda bort mot Botaniska trädgården där bröllopsfotografering skulle ske.

Johan Beijer var bröllopsfotograf. Vädret var inte helt på topp, blåste en aningens för mycket vilket man kunde höra på Josefin som svor titt som tätt. Tror man kan urtyda i en del bilder hur ögonen är riktigt svarta. ;)

Min mamma hade hämtat barnen från Svärmor och Svärfar, för att köra dem till Botaniska. Där stod de och väntade så snällt på oss.

Fotograferade en mängd med fina bilder, trots blåsten... Man kan se den bland annat i min frisyr, som är något mer livlig än man kanske önskar.

Efter fotograferingen var det tillbaka till hotellrummet. Jag hade glömt mashettknappar och plastrongen hemma, så jag fick slänga mig i bilen och åka som en biltjuv hem för att hämta upp det hemma, fort som bara den tillbaka till hotellet för att putsa till det sista. Nu började Josefin bli nååågot nervös, började hyperventilera och bli smått okontaktbar. Detta är 3 minuter innan klockarna ska ringa. Att hon blev så pass nervös, var nog min räddning. För på något sätt så blev jag tvungen att visa att jag hade koll på läget.

Ingångsmarschen

Väl framme vid kyrkan tog Elliots farmor hand om barnen och vi ställde oss och inväntade klockorna. Sen började inmarschen, med en egen version av November Rain. Se och njut!

Solist sjunger Heaven

Väl inne så sjöng en av solisterna Heaven också det otroligt vackert.

The Rose

Nästa framträdande var The Rose, med två solister och kören Gloryfires. Gåshudsvarning!

Ringväxling

Det händer självklart en del mellan sångerna här ovan, men det blir så otroligt mycket att få med, så jag har bandat vigseln lite här. Nu är det i alla fall dags för ringväxling.

Björn Dimberg framför dagens finaste… “DIna ögon ger mig allt”

Sist, men verkligen inte minst, Björn Dimberg gör ett så minnesvärt uppträdande som jag kommer att bära med mig livet ut. Att det är vackert för mig, det kanske inte är så svårt att förstå. Men lyssna på texten...

Utgångsmarschen

Utgångsmarsch med Bitter sweet symphony, en liten egen variant även här såklart för att fungera i kyrkan.

Konfettiregn

Utanför kyrkan så hade vi bett folk att inte kasta ris, av den enkla anledning att inget foto blir bra om man står och blundar för att inte få ris i ögonen. Istället hade vi ordnat med en rejäl konfettikanon. Detta höll på att bli avblåst i sista sekund, för att det blåste lite för mycket. Risken att konfettin skulle sprida sig i en 2 km radie var väldigt stor. Det gick dock bra tycker jag, lite självstädande på något vis. Eller vad tycker ni?

Segway från kyrkan

Att välja fordon som skulle ta oss från kyrkan var inte helt enkelt. Jag hade letat sportbilar i över ett år för detta och budgeten var faktiskt väl tilltagen för detta. Josefin hade dock vägrat att åka röd bil, så i princip alla Ferraris var ju strukna från listan. Några veckor innan bröllopet kom dock vår toast master på den ypperliga idén att vi skulle åka Segway från kyrkan istället. Hur originellt är inte det?! Något iögonfallande kan man ju säga! Vi tog en sväng med Segwaysen in Universitetsparken bakom kyrkan för ytterligare fotografering medans gästerna började röra sig mot Botaniska Trädgården där festen skulle hållas.

På plats i Botaniska trädgården

Efter den lilla extra fotograferingen åkte vi till hotellet, för att Josefin skulle byta bröllopsklänning (ja, hon hade två stycken!!!). Sen var det vidare mot Botaniska för att möta upp alla väntade gäster och brudskålen. Väl på plats i Botaniska stod Grundström med vänner och spelade lite klassisk pausmusik medans gästerna förlustade sig med bubbel.

Brudskålen

Josefins far höjde glaset och ropade ut brudskålen.

Gloryfires Gospel

Strax innan det var dags att gå och sätta sig till bords så körde Gloryfires sin reportoar.

Sen var det dags att gå in i middagssalen. Detta var en av de läskigare grejerna, eftersom jag varit på flertalet möten i stockholm med firman som skötte dekoren, för att inte tala om alla möten med planering av ljud/ljus och cateringfirman. Kontrollfreak som jag är så lyckades jag släppa detta till andra och jag blev så nöjd till slut.

Vid vårt honörsbord hade vi en gigantisk storbild ovanför våra huvud. Specialla kungastolar för brudparet och lite annan dekor. Honörsbordet var också uppställt på ett antal scenpodier för att komma upp en bit i luften.

Gästerna i lokalen satt vid stora runda bord som rymde ca 10-12 pers styck. Vita stora slöjtyger gick över salen för att få ned den enorma takhöjden lite.

Till förrätt serverades västerbottenpaj toppad med räkor och laxrom serveras med rödlökscrèmefraiche och jungfrusallad.

Varmrätt var ugnsbakad lax med gremolatatäcke serveras med hjortronsås, sallad på vårprimörer samt örtkryddad mandelpotatispuré.

Istället för efterrätt hade vi Cupcakes enligt Vegas-tema och en Vegas-tårta till honörsbordet samt kaffe och avec.

Brudens far håller tal

Brudens far, dvs min svärfar Mats höll självklart ett öppningstal. Där vi även får höra Josefins morfar sjunga en låt som går rakt in i hjärtat.

Under middagen så stod Yellow Mike för lite underhållning med jämna mellanrum. Otroligt uppskattat av gästerna och oss själva. På något vis kan man aldrig få nog av karln.

Brudparet rockar loss

Stundtals när Yellow Mike körde låtar, var det faktiskt omöjligt att sitta ned.

Spontan bröllopsdans

Ja, så svårt att vi spontankörde en bröllopsdans faktiskt. Han är inte bara trubadur utan också tenor. ;)

Bruden håller tal till gästerna och sin man, dvs mig…

Josefin avslutade med ett tal till mig, egentligen borde det ju vara tvärt om. Men hon friade ju också, så varför inte hålla tal. Nu hade jag tänkt hålla tal, även om jag inte förberett, men det kom aldrig en öppning.

Bröllopsdans

När middagen var avslutad, fick folk förflytta sig in i festlokalen. Jag minns faktiskt känslan, när man kom in i festlokalen. Mörkret hade lagt sig ute så effekten av ljuset blev mäktigare än vad man kunnat föreställa sig. Nu var det dags för den riktiga bröllopsdansen…

Här fanns en fullfjädrad bar till självkostnadspris, ett DJ-bås och en ljusrigg som lös upp hela salen. Ljudet går inte att beskriva, att man ändå lyckats få till ett så bra ljud i de lokalerna är fantastiskt.

Basic Element

Basic Element

Framåt natten sedan kliver Basic Element upp på scenen och köra av några riktigt sköna låtar.

TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK!

Stort tack till Jonas Hessel för all hjälp med ljus och ljud. Även stort tack till Perra Mattisson som var med och styrde och finkalibrerade ljudet till det yttersta.

Tack Stoffe som var med och styrde och bar tungt.

Stort tack till Mattias Persson som hjälpte till med storbilden, ljudklippen och "Enviersidan". Han titulerade sig som Teknisk toastmaster. Allt styrdes med en Iphone, helt otroligt…

Ett enormt tack till Elin Lindström som var toast madame och Robert Johansson som toastmaster.

Tack Johan Beijer, Joel Ådvall, Niclas Åhs och Mats Wängelin för foto och film.

Tack Cajsa Johansson med Cajsas kök och personal för den underbart goda maten.

Tack Johan Gelin för hjälp med konfettikanon.

Tack Niklas, Mirre och hela Viking produktion för all fin dekor.

Tack Bords i Stockholm, för att vi fick låna era bord, kandelabrar och dukar.

Tack Peter och Jonas i Basic Element för att ni kom och gjorde en spektakulär show.

Tack Pelle Ståhl för att du levererade grym musik.

Tack Jimmy Pettersson och Haffe för att ni hjälpte till att körde bort stor del av dekoren.

Tack Anna-Karin för de underbart fina Cup cakes och superfin bröllopstårta.

Tack Åsa Torzelius för botoxen i pannan.

Tack Marit Rapp för min fina hud och lena fötter.

Tack Yellow Mike för en grym och minnesvärd underhållning.

Tack Tom Sirén för hjälp med städen av all konfetti utanför kyrkan.

Tack Gloryfires för ett otroligt vackert framträdande i kyrkan med underbara solistier och vacker kör. Tack för att ni lyckades samordna allt så otroligt bra.

Tack till vår fina präst Anne Simonsson.

Tack Luisa Garcia för den otroligt fina cellon i kyrkan.

Tack Björn Dimberg för den förmodligen vackraste låten genom tiderna.

Tack Nordic Gokart, för att fick övningsköra och låna era Segways.

Tack Villa Anna för en underbar svit och en härlig natt.

Tack Caroline och Andreas Karlsson för all sista minuten hjälp med bröllopet.

Tack Mamma, Nilla, Svärmor, Svärfar och Brittis för all barnvakt under bröllopsplanering och bröllopsresa.

Tack Niklas Rosenbaum för sista minutenjusteringar på kläder, samt tack för hjälp med skjorta, västa och machettknappar.

Tack Lars Jahnson för hjälp med layout till inbjudningar.

Tack Igor Wolf för hjälp med det otroligt fina trycket.

Tack Niklas Olsson för hjälp med bokning av bröllopsresan.

Tack Kjell Grundström med vänner, för musiken i ute i Botaniska.

Tack Karina och Peter för att ni släckte törsten på våra gäster under kvällen.

Tack Mazen Alali och Pontus Brolin för all räkmacka vi fick åka i Vegas.

Tack igen Jeanette Eriksson för att jag fick sno alla dessa videoklipp.

Tack alla ni som hjälpte till och var delaktiga i min Svensexa, reunion kommer boys, var så säkra!

Tack alla ni som inte nämns vid namn i detta inlägg, men som ändå haft ett finger med i spelet eller deltog som gäst. Ni gjorde vår stora dag till något vi aldrig kommer glömma så länge vi lever.

Tack för alla pengar vi fick till bröllopsresan. Utan den hade det inte varit möjligt!

Freddes Svensexa, the true story…

Och som man skulle kunna tro, att vi skulle glömma något även här, men icke! Här kommer, de tidigare hemligstämplade Svensexan. Möhippan överlåter jag dock till min fru att publicera, om hon vill. Vet inte om jag behöver säga att det bästa kommer sist? Ha ha ha ha...

Hur ska detta gå?

Honneymoon The Nassau / Bahamas part | A tribute to Teddy Russel

Ja, då var vi äntligen framme vid den sista anhalten på den underbara resan. En resa där jag lärt känna delar av min kropp, lite väl mycket…så mycket att jag är helt bestämd att avyttra den nya bekantskapen. Talar såklart om min tand… Det mest tragiska är väl att den fortfarande bor kvar i min munhåla. Den har liksom lugnat ned sig nu när vi kommit hem, sjukt.

Först när vi kom till flygplatsen så kändes det som man åkt tillbaka ca 50 år i tiden… Ankomsthallen var så omodern att det på snudd var läskigt. Efter att ha stått och tittat förvirrat på alla människor med väskor som ställde sig i enorma köer, för att sedan få sitt bagage genomsökt, så valde vi istället att gå längst bort och ut, ingen sa något, så jag antar att det var ok. Fattar inte varför man frivilligt ska stå och packa upp sin väska inför andra människor, som nyfiken hänger över axeln och tittar på. Nåväl, väl utanför flygplatsen skulle vi få tag på en taxi… Jag har sett många varianter av taxibilar, men det här var det mest skumma och anonyma. Liten text “Taxi” på dörren, inga skyltar på taket eller något. Jo, en taxameter i bilen fanns, den var avstängd under alla resor som vi åkte på. Fast pris överallt! :)

Väl framme vid Sheraton Beach Resort så var det dags att inspektera omgivningen. Klockan var ju kväll nu, som vanligt rätt mosig.

Sjukt trevlig resort, det mesta fanns på resorten så man behövde ju inte ta sig någonstans.

Tvungen att prova säkerhetsutrustningen också, så att man vet att man är säker när man somnar i poolen…

Vi gick till “Telegraph bar” för att köpa oss lite smårätter och ta något att dricka. Vi fick lite stora ögon när vi beställde lite nachos, chili frites och en pizza. Vi satt som fågelholkar när käket kom, det var lite mer än planerat. Mätta och belåtna, sen var det dags för att gå och lägga sig i en nybäddad stor hotellsäng i ett svalt hotellrum. Morgondagen skulle vi smaka på Nassau Beach! ;)

Life is good, kan man säga. Fan va härligt vatten, härlig strand, härligt folk…miljön! Bahamas!!! Låg och chillade vid stranden stor del av dagen, skönt med strandhäng och ingen stress.

Soft utsikt från hotellet, känns ju verkligen semester i alla fall!

Härligt vatten…dock inte lika varmt som i Miami, där var det faktiskt för varmt. Här var det precis så det svalkade lite…men inte mer… Fortfarande väldigt varmt!

Så helvetes jobbigt när man ska ta bilder på sig själv, så kvalitén blir ju där efter.

Vår resort på lite avstånd från beachen…

Vi såg folk över hela hotellet gå med pizzakartonger, kartonger som på något vis såg så jävla goda ut…och så lukta de gott också… Vi såg dem överallt, och till slut så hittade vi vart man köpte dem… Redan här började jag dock ana oråd, när de tog fram en fryspizza ur fryzen, slängde på en plåt och körde in i en ugn. Stenugnseldad fryspizza, vilken grej?! :)

Nu smaka pizzan ungefär som man kunnat förvänta sig, alltså inte som det lukta eller som kartongen såg ut. Det smaka i princip fan… Dessutom sa kärringfan som sålde pizzan att den var lite övergräddad, dvs bränd… Men hon gillade det så, därför gjorde hon pizzorna så och frågade snälla Josefin om hon gillade det… Ja, sa hon såklart. Hade hon frågat mig hade nog pizzan gått i retur, in the face… Så det var väl tur, för hotellfriden.

På en av kvällarna började ett jätteskumt åskväder, det åskade sjukt mycket och länge. Värsta änglaspelet utspelar sig…

Det var så långt borta, så man hörde inte ens något muller, bara blixtar som gick i ett…

Nästa dag var det poolside som gällde, tillbringa en dag vid poolkanten och göra typ ingenting…

Åh lite manliga strawberry daiquirys såklart…

Den här bilden minns jag faktiskt inte, om det är bra eller dåligt vet jag inte heller. Känns lite udda…fin var den i alla fall.

Matutbudet på resorten visade sig ganska snabbt vara rätt tråkigt och enformigt… Man hade ju hoppats på lite mer fantasi, men men, man kan inte få allt. ;)

Apropå käk, vi hade ju noterat att det fanns ett Hardrock i Nassau, vilket vi tvunget måste besöka. Tog en taxi efter vi varit på Atlantis hotell och strosat omkring. Taxin åkte runt i massa slumområden och rätt vad det var så var vi framme, stannade till och taxichaffisen pekade bortåt. Där låg det, insprängt i väggen till vilken liten kåk som helst, dock med en snygg skylt.

Just ja, Atlantis…vilket jävla hotell. Hur stort som helst, det var mellan Atlantis och Sheraton det stod när vi bokade, valet föll på Sheraton just för att vi tyckte att Atlantis var för stort och oromantiskt. Så här i efterhand så är jag lite osäker på vårt val. Se bilderna själva…

När vi skulle fånga en taxi på vägen hem, så åkte vi med en sjukt “kul” snubbe. Det första han sa när vi talade om vad vi skulle åka, var att oj oj, detta kommer kosta 15 dollar… Som att det skulle vara dyrt. När man är van att åka taxi i Sverige så lyfter man ju inte ens på ögonbrynet. Han körde oss glatt tillbaka, men på halva vägen såg han massa människor, han stannade till och frågade om de skulle ha taxi. De potentiella kunderna tittade konstigt på honom och ifrågasatte att han redan hade kunder i bilen… Det är ingen fara sa han, de ska bara bort till Sheraton, sen kör jag er… De flesta backade och tyckte precis som vi att han verkade weird, men några nappa. Vi fick flytta längre bak i bilen för att de nya skulle få plats. Hmm, ja, de fick discount…dock inte vi. Väl framme på hotellet var man återigen rätt mosig, så det blev att sätta sig i baren och ta en drink och bara göra ingenting…så skönt!

Dagen efter var det fotografering i havet…här skulle det tas semesterbilder för folket där hemma, mycket viktigt påpekade min fru för mig. Snäll som jag är axlade jag fotografrollen som en riktig proffsfotograf… For runt i vattnet och gav direktiv till min fina modell. Ligg så, titta så, ner i vatten, rulla runt…osv…

Själv fick jag vara med på TVÅ bilder. Jag lyckades lite lista ut med med gymnasiematte vad det var hon tyckte var viktigt att visa för dem där hemma, det var inte mansköttet…det var honan. ;)

Lite mera daiquirys…

Sagolika palmer…

Hmm…Frank?!

På kvällen i Telegraph bar så såg jag vår nya vän, men det visste jag ju inte då. Han spelade trumbon i bandet… Ni som följt oss på Facebook vet att han heter Teddy. Han förtjänar egentligen ett eget inlägg i bloggen, för han gjorde ett så fantastiskt intryck… Vi kommer ALDRIG att glömma honom.

Det hela började med att han gjorde ett fantastiskt framträdande, där han imiterade, Louis Armstrong. Ett sjukt välgenomfört uppträdande, tyvärr var Josefin ute och träffade nya vänner, så hon förstod inte vad jag mumlade om… Jag greppa inte heller att det var det där Louis… Hur som helst, när han senare under kvällen gick förbi oss, så sa jag “Nice job Teddy” och han stannade upp, artig som han var tackade han och började prata. Slutade med att han satte sig ned och vi satt i flera timmar och pratade om allt möjligt, om vårt giftermål och verkligen allt. Han tyckte vi var supertrevliga och var så ledsen att han inte träffat oss tidigare. Vi hade ju bara en dag kvar, plus den dagen då vi skulle resa. Strunt samma sa han, jag kommer och hämtar upp er imorgon så ska jag visa er ön.

Sagt och gjort, nästa dag var det dags. Josefin var sjukt bakis, från lite för många gin och tonic under den trevliga kvällen, jag var inte riktigt lika illa tilltygad. Första stoppet var vid några kända grottor, hit flydde slavarna som kommit till Bahamas och gömde sig. Gick även ned i något hål, där det var FULLT med fladdermöss…lite småläskigt måste jag erkänna… Nu fick man ju rycka upp sig och agera man, dvs inte röra en min och tycka att det var chill… ;)

Han tog oss till fler ställen på ön, än jag ens kommer att kunna dokumentera och berätta om. Jag tar några axplock från lite av det bästa. Här ser ni tex Anna Nicole Smiths grav…

Vi åkte till en community på ön, som var stängd för folk som inte bodde där. Ett lyxcommunity vid namn Lyford Cay. Självklart så hade vår vän känningar med vakten, som snällt släppte in oss. Sean Connery bor bland annat här. Det huset skulle han bestämt visa oss och kanske skulle vi få se Mr Connery himself… Efter en stunds letande så frågade han en människa ute på gatan, som kvickt hoppade in i bilen för att visa oss vägen. Nu började lite sjuka tankar fara genom huvudet. Var det här planerat, skulle vi bli rånade nu?! Dumpade?! Men efter en stund pekade han på ett hus och klev snällt ur… Sjukt vänligt folk. Fatta den i Stockholm eller Uppsala, det finns ju inte på världskartan.

Han stannar till utanför uppfarten till Sean Connerys hus. Här sneglar hembiträdet fram och tittar frågande på oss, eftersom vi stor still och glor… Själv höll jag på sjunka genom bilsätet, dock inte vår oblyge vän. Han vevar istället ned rutan och ropar, “Is Mr Connery at home?”. Hon svarar “Yes!”, han replikerar snabbt “Can we see him!?”. Nu såg jag ett bildspel framför mig, hur jag stod och skakade tass med James Bond, hur snygga bilder hade det inte varit…? Hon svarar “Sure, why not”… Men hon missförstod något av det Teddy sa, för sen ändrade hon sig snabbt. “Oh, sorry… Mr Connery is very busy”. Förmodligen måste hon trott att vi var bekanta till Sean och därför var så inbjudande… Jaja, vi kommer att bli ihågkomna som dem som NÄSTAN träffade Sean Connery i alla fall. :p

Minns ni filmen “HAJEN”, förmodligen inte…för du är för ung. Men ni lite äldre, ni minns den säkert, ni andra kanske har hört talats om den. Från just den här bryggan har flera tagningar gjorts… Lite småcoolt, med tanke vilken stor film det var en gång i tiden…

Filmen Deep blue sea, inte fullt lika gammal spelades in här bland annat.

Sen åkte vi till en jättego öbo vid namn Shannon. Hon arbetade med att göra smycken, från snäckor och annat fint från Bahamas. Teddy skulle lämna något, som hon skulle göra örhängen till. Självklart så köpte vi lite saker, eftersom hon var så snäll och sakerna var faktiskt jättefina. Ett par örhängen och en fin ram för bröllopsfoto.

Han tog oss till olika historiska fort på ön, här är ett utav dem.

Sen var det dags för att äta inhemsk mat på en inhemsk restaurang. Sjukt intressant, lite läskigt men jättegott!!! Sen tillbaka till hotellet. Teddy skulle spela ikväll också, så det var bråttom för honom att lämna av oss, så han skulle hinna hem och göra sig iordning.

Just ja, har glömt att berätta att Teddy ibland arbetade som polis. Kändes lite overkligt på något vis, men så var det. Han visade sina kläder i bilen och efter middagen så fick han dessutom nyttja sina kontakter. Vi åkte nämligen förbi en bil som blivit stoppad av polisen, han som blivit stoppad var dessutom en vän till Teddy. Han bad om ursäkt och frågade om det var ok att han gick ut och hjälpte sin vän. Självklart sa vi. Han klev ur, frågade sin vän vad som händ. Viskade lite till poliserna…och allt var klart. Hans vän hade en annan kompis i bilen, som blivit stoppade av ren rutin, då hade vännen varit lite irriterade och otrevlig vilket ledde till den besvärliga situationen. Teddy hade ett långt utlägg om hur det fungerar, är man snäll så är de snälla, är man dum får man lida. ;)

Det var så mycket mer grejer som Teddy visade oss den här dagen, men det känns som det här inlägget blir långt nog. Vart vi än kom på ön, så kände Teddy folk. Då menar jag verkligen överallt och han körde oss RUNT hela ön, det tog ungefär en dag ganska precis med alla stopp och platser. Vad ville han ha för detta då tro?! INGENTING!!!

Dagen efter, var sista dagen, då vi skulle åka hem. Vi hade sagt till Teddy att vi skulle ta taxi, han vägrade och sa att han skulle skjutsa oss till flygplatsen. Det var inte ens ett alternativ, så vi fick snällt lyda. Dagen tillbringades vid poolen, lite daiquirys, Josefin körde virgins.

Sen var det det dags att fara, man blir alltid lite ledsen när man ska åka hem. Syns det på bilden?? :(

Här tar vi adjö av vår fantastiska vän Teddy Russel, the man of Bahamas.

Jag sket i maten på planet hem, det var perfekt för att sova kände jag. Vi åkte sent på kvällen, kl 22 vill jag minnas mot London. Josefin däremot var lite sugen, så hon mumsa mat. Sen nästa gång jag vaknade, var det bara en timme kvar till landning, helt sjukt bekvämt.

Väl hemma på Arlanda väntade svärfar med barnen. Tro att det var det bästa att komma hem till någonsin. Sindy var så glad så hon visste vilket ben hon skulle stå på.

Elliot var också jätteglad, såg någonstans i ögonen att den där giriga önskelistan (kommer ni ihåg?) låg och ruvade… Han förstod ju vad vårt tunga bagage innehöll. :p

En fantastisk resa, trots en envis visdomstand. Ett tips dock till alla ni som är sugna på att dra på en bröllopsresa, eller mäktig resa bara ändå. Tänk på att ge er själva tid när ni kommer hem, så man inte svälja och ta in alla intryck. Vi slängde oss in i vardagen direkt, vilket blir lite obehagligt och olustigt. Själv fortsatte jag med planerna för Uppsalas fetaste nattklubb, Josefin med sin salong.

Hoppas det har varit lite roande läsning, ni vet ju att jag sparat det bästa till sist. THE WEDDING och sen även lite skoj läsning om det stora nattklubbsprojekt som pågår i stan…soon to be revealed just for you! ;)