


Den 2 Juli fyller min älskade flickvän år, då kommer det hållas en rejäl fest här hemma hos oss. Ni som är bjudna har förhoppningsvis fått en inbjudan via Facebook, kommer även gå ut lite påminnelser via Facebook. Tillhör du hennes vänskapskrets och inte blivit bjuden så har vi nog bara missat dig, så bara att höra av sig så löser vi det. Kommer bli fantastiskt trevligt! :)
Nja, frukost kanske är fel att kalla det. Men jag köpte en brownie till min sötnos på vägen in mot stan imorse. Josephine skulle beta av en kund och sedan följa med på Elliots skolavslutning… Noterar även min schyssta pose i bakgrunden… Som jag skrev på Facebook så går det förmodligen sjukt fort, plus att jag faktiskt har min köra-bil-pose. ;)





Det är ju inte ofta man har anledning att skriva om sopbilen, men i dag så måste jag nämligen fundera lite… Det finns säkert en sjukt bra förklaring till varför det blivit som det blivit, men tills dess så får jag beklaga mig lite.
I dag när jag skulle gå ut och slänga soporna så slänger jag den första i brännbart, utmärkt…det är ju torsdag så det är tömt. Men sen när jag ska slänga i den andra så är den fortfarande full?! Hallå?! Var det nån mer än soptunnan som var full i morse när soporna skulle tömmas eller? Det är två veckor mellan tömningarna, så de brukar vara välfyllda när det är dags. Men vad f-n är liksom detta? Ska vi ha en full tunna i två veckors tid nu är det tänkt?
Några teorier kring varför det blivit som det blivit, vi börja med de mest skruvade och smått roliga enligt mitt tycke då.
1. Sopgubben anser att vi slarvat med källsorteringen, han markerar således genom att lämna kvar skiten i två veckor. Att knacka på och säga det här till mig var förmodligen inget som de vågade?!
2. Sopgubben var full alternativt bakis, så han tömde den ena och glömde den andra. Vad ska man säga här, jag vet hur det är att vara bakis och ur fas!
(Och nu två mer logiska och tråkiga alternativ)
3. De hade fel bil med sig, bara ett fack och hade ingen möjlighet att tömma komposterbart.
4. De har olika tömningstider för de olika kärlen, något som man missat att informera Mr Andersson om.
Ja, oavsett vilket av de ovanstående fyra alternativ som är det rätta så tänker jag ringa imorgon och be dem köra ut en biljävel enbart för att tömma soporna NYSS! Alternativt är att jag åker och lämnar en påse komposterbart skit vid deras kontor varje dag i två veckor… As if jag skulle orka, men jag kan ju “hota” med det… :)
Dags för lite bilder på familjens lilla skönhet. Hon börjar bli så vuxen, vissa bilder dör man bara för… i alla fall som förälder… MIN lilla prinsessa!!!




Ja, om du har Facebook installerat på din Iphone och har en satans massa vänner på Facebook så det sant. Facebook gick fullkomligt banan och vibrerade konstant i onsdags (jag fyllde 23 år igen då, om nån inte hängde med). Strax innan tolv hade femtio personer grattat mig via just Facebook. Undrar egentligen hur många av dessa som hade ringt, sms'at eller eventuellt skickat ett mail om INTE Facebook hade funnits? Det är ju dessutom Facebook som har "skulden" till att alla känner till ens födelsedag.
Men det är bara att lyfta hatten av å tacka, tack ni vänner och tack Facebook!!!
Hemma hade min älskade flicka bakat en alldeles egen tårta till mig, hur gulligt är inte det? Mamma och Sindys gudmor Nilla kom först och fikade och lämnade lite presenter. Fick en välbehövd grästrimmer till tomten. Otroligt bra komplement till åkgräsklipparen, som tyvärr inte kommer åt precis överallt. Fick även lite trädgårdsredskap och en skottkärra. Sen kom Josephines föräldrar förbi, av dem fick jag en Amarone.
Hon bjöd dessutom på en förträffligt god middag bestående utav grillad hel oxfilé, västerbottenpuré och murkelsås. Till det serverades självklart det absolut godaste vinet, Amarone. Till middagen dök min mycket gode vän Lars upp och anslöt till middagen.
Av honom fick jag en riktigt highttech trådlös köttermometer, snacka om att han känner mig. :) Klockren present!
Efter mat, tårta och gott vin så gjorde väl jag och Lars något mindre välgenomtänkt. Vi åkte ned till Framfickan/RIverside för att möta upp Tom och Pärra som var där och festade loss. Tyckte det kunde vara en bra avslutning på kvällen. Vad som var mindre snällt var väl att lämna stackars Josephine hemma med barnen… Inte fullt lika stolt över det. :( Förlåt hjärtat!
Som plåster på såren bjöd jag Josephine på marinerad lax, grillad såklart och chiliris med några goda kalla såser på torsdagskvällen.