onsdag, januari 28, 2009
Ta vad du vill, men inte min SNOOZE!

Råkade av en slump hitta en intressant artikel i Aftonbladet idag, den säger att Snooze förstör din sömn. Jag som by the book snoozar tre gånger varje morgon. Ska jag nu inte göra det för att det förstör mer än det hjälper? Snooze är tydligen en funktion som kom på 1950-talet, standard för en normal Snooze är 9 minuter.
Nu ska jag prova några morgnar UTAN Snooze, känns tungt dock! :(
Robin kom på besök igår

Prata lite skit, sen gick han in till Elliot en stund där han sen somnade. Jag tänkte vara snäll och låta honom sova medan jag hämtade Josephine och handlade mat. Aldrig kul att bli väckt för att gå ut i en kall bil. Väl tillbaka mötte vi en nyvaken Robin som såg lite smått besviken ut. Han hade nämligen planerat att handla han med. Min vänliga tanke vart inte alls som den var tänkt. Sorry Robin, inte meningen. :(
Frukost hemma

Det här är ju en syn man knappast ser speciellt ofta. Fredrik äter frukost hemma på morgonen... :) Köpte en yoghurt igår för att försöka få i mig nu på morgonen. Brukar ju normalt äta mackor på jobbet, men idag tror jag inte att det finns tid. Kommer att medverka lite passivt på en utbildning idag i form av expert. Haha... I största sannolikhet så blir det dricka massa kaffa och titta på, möjligen säga något i stil med "det kommer i nästa version", eller "man kan inte göra så". Inte speciellt advanced.
Har drillat hela familjen att de dessutom MÅSTE vara i tid, ingen direkt som respekterar mina morgontider. Idag är det däremot sjukt viktigt att jag kommer i tid, eftersom det finns en del att föbereda innan själva utbildningen som börjar halv nio. Avgång om 3 minuter hemifrån! Ciao!
tisdag, januari 27, 2009
Saker ni inte visste om Josephine och Fredrik

Tänkte släppa en litet sensationsinlägg idag, då de flesta inte känner till detta. Ni kanske kommer ihåg när Josephine vart inlagd på sjukhus, annars hittar ni det blogginlägget här
Det tråkiga är med denna historien att den kommer att avslöja sig när jag i princip påbörjar meningen, men förhoppningsvis orkar någon intresserad läsa hela inlägget.
Någon gång under 2007 slutade Josephine äta p-piller, vi bestämde oss då för att tuta och köra så att säga. Lite smått naiv som vi båda måste anses varit så trodde vi ju att allt skulle komma som ett brev på posten, pang...gravid...osv. Det visade sig dock vara betydligt svårare än så, av sannolikt ett antal olika faktorer. Vi började med ägglossningsstickor och alla tänkbara trix man kunde använda. Flera gånger trodde vi att det fungerade, mensen behagade att hoppa runt och komma lite varstans, vilket tydde på att något hände i kroppen iallafall. Efter en rätt lång tid (för oss otåliga) så tog vi beslutet att gå till ett så kallat reproduktionscenter, där man får hjälp med hela processen. Man kollar att allting står rätt till, att mina killar simmar och att antalet är ok. Undersökningar görs av tjejen likaså och att allt står rätt till. Sedan börjar en jäkla process, med tabletter och sprutor som ska tas regelbundet. Allt för att göra kvinnan extra redo att ta emot mina simkunniga grabbar. Det är verkligen inget att rekommendera, för jag fick nämligen ta sprutorna på en spruträdd Josephine. Har aldrig själv kört in en spruta i mig själv eller någon annan i hela mitt liv, så det var ju en känsla för sig.

Efter mängder av sprutor och tabletter så var det dags, dagen med stort D. Jag fick på ett mindre lustigt vis locka ut mina simkamrater i en provrörsliknande simbasäng och sedan bege sig in till kliniken fort som fan. Röret fick man hålla in till kroppen så att de hölls kroppsvarmt, allt för att "killarna" skulle trivas. Väl framme valde de ut några flitiga och good looking kandidater, de placerade in några stycken eller om det var en, minns inte så noga. Sen var det bara att gå hem, vill minnas att hon fick fortsätta äta några äckliga tabletter under tiden.
Vid det här laget var ju allting klart, iallafall så trodde man det. Jag menar, två friska människor som behövde lite hjälp på traven borde ju inte vara några problem. Men icke och besvikelsen var enorm. Man börjar ju smått fundera på om man inte fungerade riktigt, skött tomhylsor eller liknande... Eller var det Josephine som var kaputt, slut som producent? Svårt att prata om och tankarna var många.

Man får nämligen bara tre försök med denna metod, sedan måste man bekosta dem själv vilket inte är speciellt billigt. Nu hade vi två kvar, vad skulle säga att de skulle gå bättre? Sommaren närmade sig nu med stormsteg, det hade blivit 2008. Vi valde nu med att vänta med att fortsätta det hela då Josephine skulle fylla 30 år, vi skulle åka till Vegas m.m. Inte den bästa tänkbara miljön för bygga barn. Reproduktionscenter hade dessutom stängt sommarmånaderna och först i slutet på Augusti skulle vi köra igång med nytt försök.

Inför andra försöket bestämde vi oss för att bättra på förutsättningarna maximalt. Josephine skulle dra ned på rökningen, eller faktiskt sluta helt den 1:a augusti och sluta käka treo m.m. Stressa mindre, äta folsyretabletter och allt sånt... Tiden gick och rätt vad det var en dag när jag sitter på jobbet och håller på med en uppgradering av intranätet så kommer ett MMS på en sticka med ett blått kort och texten: DU SKA BLI PAPPA!
Vart smått paralyserad och hade svårt att sköta den viktiga uppgradering som pågick, jag visste inte om jag vågade tro på det eller ej. Inte för att Josephine skulle skämta om det, men det var liksom lite för bra för att vara sant. Jag lyckades skicka iväg ordet "SLUTA"...av någon sjuk anledning. Grabbarna hade alltså hittat fram och fastnat, vilket de uppenbarligen hade haft problem med tidigare.
Med andra ord så gick det hela till på ett fullt normalt sett i slutändan, även om vi var på väg att ta hjälp flera gånger. Med facit i hand kan man nog säga att ens levnadssituation påverkar väldigt mycket. Kostvanor, levnadsvanor såsom stress m.m. Alkoholkonsumtion tex.
Det var väl ändå en smaskig historia att få veta om oss? Det allra mest privata! =) VASSEGO!
måndag, januari 26, 2009
Josephine ville ha något gott

Och jag orkade inte åka till affären och köpa glass. Slängde ihop en paj med blåbär och hallon. Hade ingen vaniljsås eller grädde, så jag fick improvisera något. Vispa till creme fraiche, blandade i socker och vaniljsocker. Vart en sjukt god och passande yoghurtliknande sås. Verkligen värt att pröva. Sjukt gott. Ringde Robin direkt och försökte lura av honom. Han hävdade att han kollade på film och tvättade. Jag tror han är trött och lat. :)
Fixa en invite till Spotify

Min gamla kollega Hasse har styrt något tjusigt samarbete med Spotify så jag lyckades hala åt mig en invite där. Vad jag kan läsa mig till på nätet så jagar folk invites som galningar, folk väntar i veckor på att få dem osv. Det finns lättare sätt kan man då enkelt konstatera.
Brukar vara rätt snabb att ta åt mig ny teknik, fast på senare tiden har jag vart lite slöare än vad som är normalt för mig. För dig som inte vet vad Spotify är, så är det en grym jukebox som du kan använda överallt där du har en internetanslutning. I princip all musik går att hitta och är gratis. Hur bra som helst, nästan! :)
Är du sugen på att skaffa ett konto på spotify, gör så att du först skaffar ett konto på www.tresexti.se och kontaktar Hasse där, säg att du vill ha en invite och lämna din mailadress. Så fixar han det åt dig! För min skull kan du ju också säga att jag skickade dig! ;)
Super meal på Sibylla till lunch

Tog med mig Robin på lunchen och drog iväg till Sibylla där vi mötte upp Rikard som nyligen kommit hem från två veckor i Thailand. Han borde ju vara uppvilad tycker man, men tydligen blev det lite mycket av livets goda, vilket är rom och cola när det kommer till honom. Skulle förvisso inte klaga på två veckor i solen nu även om jag tvingades dricka rom och cola! ;)
Jag är döv...

Med andra ord, om du ringer mig och tycker att jag verkar lite ovanligt tystlåten av mig...think again! :)
Mythbusters förstörde min måndag

De flesta har säkert sett eller iallafall hört talats om Mythbusters, två rödlätta killar med lite nerdigt utseende som slår ihjäl myter på löpande band. Oftast på ett sjukt överambitiöst sett dessutom och oftast med ett avslut som spårar ur totalt genom att de spränger hela skiten med C4. Problemet med dessa program, som också var problemet för MIG igår kväll var att de lyckas ju bygga upp en spänning och nyfikenhet. Man vill ju nämligen veta hur det går, om myten är sann eller ej.
Igår kväll gick Mythbusters på en av Discovery-kanalerna och klockan var bra bit efter tolv. De skulle slå ihjälp på fem olika myter från filmen HAJEN.
Det var någonting i stil med nedanstående:
* Är det troligt att en haj kan dra en båt med motorn igån baklänges? (NEJ)
*Om man skjuter sönder en syrgastub, exploderar den? Kan en haj simma in och krossa skrovet på en båt? (JA)
* Kan en haj dra ned fyra stycken flytbojar under vattnet? (NEJ)
* Kan man skydda sig och skrämma bort en haj genom att slå den på nosen? (JA)
* Kan en haj simma in i en undervattensbur och förstöra den. (JA)
Resultatet av detta var hur som helst att jag inte kom i säng förrän klockan två på natten, försov mig och gick upp halv åtta. Måndagar är inte roliga normalt sett, men det blir inte lättare utav detta. Bara för det ska jag trösta mig med en saftig Sibylla till lunch.
Det finns iallafall en person som hatar mig
Hur sjuk kan en människa vara?
Läs själva kommentarerna
söndag, januari 25, 2009
Middag med Lisa, Daniel och Tim
Vi hade ju sedan några veckor tillbaka en middag med mina gamla vänner Lisa och Daniel från Stockholm. Har skrivit några gånger om dem tidigare, då de fått en supersöt son för 10 veckor sen. Då vi aldrig bjudit dem på middag tidigare kunde vi köra på några säkra kort utan att det blev tjatigt. Körde en välsmakande bruschetta på vitt lantbröd till förrätt. Varmrätten körde vi ugnsgrillad marinerad kyckling och efterrätt vart det vaniljpannacotta med syrliga bär. Till maten blev det några flaskor vin. Jättetrevligt att träffa dem då jag inte haft någon direkt kontakt med dem de senaste åren. Folk har en förmåga att förändras (positivt då alltså) på bara några år. När jag träffar dem känns det mer som om det vore 10 år sen vi sågs...
Han ser ju faktiskt rätt så trygg ut på bilden... Känns ju lovande iallafall! :)
Dop i Alunda
Lördagens schema var fullsmetat, jag började med att ta en hektisk sovmorgon... Hehe... Josephine hade en bruduppsättning på Creative Makeup på förmiddagen, så hon var uppe med tuppen. Sedan vid kl ett var det dop i Alunda för Josephines bror Niklas dotter Nellie...hmm, fatta ni? Eftersom min fru är en enorm tidsoptimist så kom vi självklart sent till kyrkan. Vädret gjorde inte färden till Alunda lättare med tanke på att folk låg och krypkörde hela vägen ut och 288'an är inte känd för att vara gjord för häftiga omkörningar i snöslask.
Efter dopet var det fika, vi placerade oss bredvid Josephines farfar och farmor. Hur gulliga människor som helst, Gerhard är 90 år och är en riktig krutgubbe. Brukar vilja bjuda på en whisky så fort tillfälle ges och annars också för den delen. Hans fru Hillevi är 80-årsåldern och ser ut som hon vore 60 på sin höjd. Det är skönt att se att det finns bra gener i Josephines släkt, talar ju en del för hur min framtid kommer att se ut...vacker med andra ord... Nu ska vi bara hoppas att de följer med till vårt barn. :)








