Saker ni inte visste om Josephine och Fredrik

Tänkte släppa en litet sensationsinlägg idag, då de flesta inte känner till detta. Ni kanske kommer ihåg när Josephine vart inlagd på sjukhus, annars hittar ni det blogginlägget här

Det tråkiga är med denna historien att den kommer att avslöja sig när jag i princip påbörjar meningen, men förhoppningsvis orkar någon intresserad läsa hela inlägget.

Någon gång under 2007 slutade Josephine äta p-piller, vi bestämde oss då för att tuta och köra så att säga. Lite smått naiv som vi båda måste anses varit så trodde vi ju att allt skulle komma som ett brev på posten, pang...gravid...osv. Det visade sig dock vara betydligt svårare än så, av sannolikt ett antal olika faktorer. Vi började med ägglossningsstickor och alla tänkbara trix man kunde använda. Flera gånger trodde vi att det fungerade, mensen behagade att hoppa runt och komma lite varstans, vilket tydde på att något hände i kroppen iallafall. Efter en rätt lång tid (för oss otåliga) så tog vi beslutet att gå till ett så kallat reproduktionscenter, där man får hjälp med hela processen. Man kollar att allting står rätt till, att mina killar simmar och att antalet är ok. Undersökningar görs av tjejen likaså och att allt står rätt till. Sedan börjar en jäkla process, med tabletter och sprutor som ska tas regelbundet. Allt för att göra kvinnan extra redo att ta emot mina simkunniga grabbar. Det är verkligen inget att rekommendera, för jag fick nämligen ta sprutorna på en spruträdd Josephine. Har aldrig själv kört in en spruta i mig själv eller någon annan i hela mitt liv, så det var ju en känsla för sig.


Efter mängder av sprutor och tabletter så var det dags, dagen med stort D. Jag fick på ett mindre lustigt vis locka ut mina simkamrater i en provrörsliknande simbasäng och sedan bege sig in till kliniken fort som fan. Röret fick man hålla in till kroppen så att de hölls kroppsvarmt, allt för att "killarna" skulle trivas. Väl framme valde de ut några flitiga och good looking kandidater, de placerade in några stycken eller om det var en, minns inte så noga. Sen var det bara att gå hem, vill minnas att hon fick fortsätta äta några äckliga tabletter under tiden.

Vid det här laget var ju allting klart, iallafall så trodde man det. Jag menar, två friska människor som behövde lite hjälp på traven borde ju inte vara några problem. Men icke och besvikelsen var enorm. Man börjar ju smått fundera på om man inte fungerade riktigt, skött tomhylsor eller liknande... Eller var det Josephine som var kaputt, slut som producent? Svårt att prata om och tankarna var många.


Man får nämligen bara tre försök med denna metod, sedan måste man bekosta dem själv vilket inte är speciellt billigt. Nu hade vi två kvar, vad skulle säga att de skulle gå bättre? Sommaren närmade sig nu med stormsteg, det hade blivit 2008. Vi valde nu med att vänta med att fortsätta det hela då Josephine skulle fylla 30 år, vi skulle åka till Vegas m.m. Inte den bästa tänkbara miljön för bygga barn. Reproduktionscenter hade dessutom stängt sommarmånaderna och först i slutet på Augusti skulle vi köra igång med nytt försök.


Inför andra försöket bestämde vi oss för att bättra på förutsättningarna maximalt. Josephine skulle dra ned på rökningen, eller faktiskt sluta helt den 1:a augusti och sluta käka treo m.m. Stressa mindre, äta folsyretabletter och allt sånt... Tiden gick och rätt vad det var en dag när jag sitter på jobbet och håller på med en uppgradering av intranätet så kommer ett MMS på en sticka med ett blått kort och texten: DU SKA BLI PAPPA!

Vart smått paralyserad och hade svårt att sköta den viktiga uppgradering som pågick, jag visste inte om jag vågade tro på det eller ej. Inte för att Josephine skulle skämta om det, men det var liksom lite för bra för att vara sant. Jag lyckades skicka iväg ordet "SLUTA"...av någon sjuk anledning. Grabbarna hade alltså hittat fram och fastnat, vilket de uppenbarligen hade haft problem med tidigare.

Med andra ord så gick det hela till på ett fullt normalt sett i slutändan, även om vi var på väg att ta hjälp flera gånger. Med facit i hand kan man nog säga att ens levnadssituation påverkar väldigt mycket. Kostvanor, levnadsvanor såsom stress m.m. Alkoholkonsumtion tex.

Det var väl ändå en smaskig historia att få veta om oss? Det allra mest privata! =) VASSEGO!