Vart är insatsstyrkan när man behöver den?

I mitten på förra veckan så råkade morsan ut för en fyllkärring till granne som anklagade henne för att snott hennes katt. Hon stod och bankade på som en idiot helt ursinning på morsans dörr i över 30 minuter. Självklart så rycker man ut till undsättning när nån ger sig på sin mor på det viset. 10 minuter senare var jag på plats, precis då smiter grannkärringen ut ur trapphuset. En kortar dispyt utbrister, fyllkärringen pratar dessutom redan med polisen i telefonen. Hon vill ha dit en bil illa kvickt, för vaddå undrar jag? För att kärringen stått och skrikit och ofredat min mor i trapphuset? Efter en stund får jag tala med polismannen som intygar att kärringen (han hade ett annat ordval) inte har alla hästar hemma och att jag ska gå där ifrån, så ingenting eskalerar och blir värre. Sen ska vi upprätta en polisanmälan för ofredade.

Lite drygt en vecka senare kommer brevet på posten, inte helt otippat så inleddes inte ens en förundersökning. Man har alltså inte brytt sig om att höra någon i ärendet. Nu är jag inte dummare än att jag förstår att det här är ganska dött lopp, men känns ändå lite trist att man inte ens kunnat lyfta luren för att höra de två (tre med mig) inblandade personerna.

Nej du, jag säger som Christer Pettersson –Ibland får man plocka bort en gubbe. Det hade förmodligen varit det enda rätta i läget. ;)