Den första men definitivt inte den sista

Då har det hänt, premiär för Sveriges första självmordsbombare. Han var ju dessutom “svensk”, vad det nu är. Killen som tog sveriges oskuld vad det gäller självmordsbomberiet hette Taimour Abdulwahab, fyllde lite passande år i dag den 12 december. Han skulle blivit 29 år. Idioten hade dessutom små två barn som han i och med sin genidrag att spränga sig själv i luften gjorde faderslösa.

När jag tänker på det här så blir jag bara förbannad, därav har inget blogginlägg kommit förrän nu. Så sjukt mycket tankar som snurrar i huvudet, de flesta totalt osunda och fyllda med hat. Samtidigt som det här är hemskt så ser jag det som bra, nyttigt för politiker att se, att nu händer faktiskt här också. Något man aldrig kunde tro och det har definitivt inte skett för sista gången. Frågan är vart det smäller nästa gång och om den självmordsbombaren kanske inte misslyckas som Taimour gjorde.

Hur ska man hantera det här då? Ja, det blir enjävligt intressant fråga att följa den närmsta tiden. Jag menar, Sverige är ju ett så tryggt land…eller?