Men de senaste dagarna, eller rent av kanske en vecka så har hon varit en ren pest att natta på kvällarna. Skriker och gapar och lever om, vill verkligen inte sova. Pga detta ar man liksom stålsatt sig innan läggning, för att inte fullständigt bryta ihop. Nu bör kanske tilläggas att Sindy i normala fall är mönsterunge på att somna på kvällar och faktiskt sova nätterna igenom, så vi är sannolikt något bortskämda. Undantag för när vi är borta med resesängen, antingen är det känslan att vi är borta eller resesängen som sådan hon inte gillar…
I kväll när jag skulle lägga henne så förberedde jag mig på det värsta, i vanlig ordning… Allt för att kunna behålla sitt lugn. Tog mig lite extra tid att gulla med henne innan jag lade henne ned i sängen, allt för att hon skulle känna sig trygg. Lägger henne ned i sängen och ger henne välling… INTE ETT KNYST ger hon ifrån sig, utan borrar ned sig bland sina kuddar och täcken… Jag vinkar god natt åt henne och hon vinkar tillbaka, sen går jag ut ur hennes rum. Allt detta under fem minuter…
Sätter mig i soffan, lite smått i chock och ungefär som man hållit andan under fem minuter… UNDERBART! Gjorde verkligen min torsdag så mycket härligare, än vad det kunnat vara. Inte bara det att det tar på ens krafter, är det aldrig kul när ens barn somnar gråtande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar