Värt att veta om Fredrik och hans bloggande...

Bara så du vet är jag egentligen en motståndare till bloggning. Men precis som det finns motståndare till den überpopulära sajten Facebook, så finns det ju motståndare till bloggning. Gemensamt för dem båda är väl att alla någon gång faller dit. Skälet till motståndet är just privatlivet, vem har med det att göra förutom jag själv? Varför heter det annars "privat"? Då är det ju bara "livet" kvar...

tisdag, november 03, 2009

Lunch med min blivande hustru


Idag har varit en underbar dag och egentligen så är det enda som varit annorlunda var att jag åt lunch med Josephine. Smet iväg och mötte upp henne på Gränby Centrum där vi käkade lite mat och pratade. Hela dagen förgylldes utav denna spontana och mysiga dejt. Träffade Robin, Carinas kille på Gränby också... Prata lite villasnack där han kanske skulle få assistera lite till våren. :)

Medans vi satt och åt lunch rullade det fram en äldre herre/gubbe och skulle förbi vårt bord där barnvagnen stod. Det var lite trångt så vi började genast med att flytta på barnvagnen så han skulle komma förbi. Innan han ens försökt väser han med grinig röst, -FLYTTA BARNVAGNEN...JAG SKA IN HÄR!!!
Fan seriöst alltså, jag vet inte vad som satt honom i rullstol. Men oavsett om det bara var benen som inte bar honom längre eller om det var en rattfyllerist, så finns det fan ingen anledning att rulla runt och vara sur på vilt främmande människor. Hoppas för allt i världen att jag inte blir bitter när jag blir gammal, jag vill om jag landar i rullstol åka runt och vara glad...skämta med folk och bara sprida glädje. Tydligen så har inte alla samma mål i livet och verkligen inte den här surgubben. Well well, nog snackat om honom...han har fått mer plats än han förtjänar i min blogg

Skrev förut om att Sindy fått lite oregelbundna vanor på nätterna. Det är egentligen ingenting att gnälla om, så se inte det här som gnäll utan mer "bloggmaterial". Hon får för sig att vakna vid 2-3 på natten och bestämt sig att hon är hungrig. Något som hon inte sysslat med de senaste sex månaderna, men som hon nu upptäckt att det är en rätt trevlig grej. ;) Hennes sätt och säga grattis till oss andra i familjen på 6-månaderdagen som infaller på fredag. Haha... Visst är det jobbigt och man är tröttare än vanligt, men det är verkligen inget som gör mig arg. Hon kan ju inte veta, det är ju hennes kropp som spelar ett spratt bara.

Nej, nu måste jag kolla vidare på House... Tjing!

1 kommentar:

Jonna sa...

Kan det vara så att den lilla tösen växer och därför kräver mer mat? Så har det varit med vår lilla, han äter som en häst och har alltid gjort när han är inne i sina växtperioder.