Värt att veta om Fredrik och hans bloggande...

Bara så du vet är jag egentligen en motståndare till bloggning. Men precis som det finns motståndare till den überpopulära sajten Facebook, så finns det ju motståndare till bloggning. Gemensamt för dem båda är väl att alla någon gång faller dit. Skälet till motståndet är just privatlivet, vem har med det att göra förutom jag själv? Varför heter det annars "privat"? Då är det ju bara "livet" kvar...

söndag, januari 24, 2010

Att avsluta en blogg

eor
Nej, jag ska inte avsluta min blogg kan jag börja med att skriva. Men en bekant gjorde ett tappert försök att avsluta sin blogg nylige, men misslyckades. Det borde väl inte vara så svårt kan man tro, såvida man fick vara ifred. Men det är inte så lätt i dagens samhälle, Facebook och kommentarsfunktioner på bloggen. När man har en blogg som är tillhör folks vardag är det inte lätt att bara slå igen butiken och säga adjö. Carina Ahlström gjorde ett “tappert” försök att lägga ned sitt bloggande, då hon en dag insåg att hon bloggade om totalt ointressant skit. Men det är just det, att lyckas blogga om att katten har makten över fjärrkontrollen och får folk att skratta hemma i sina soffor så gör man det förmodligen bra. Att formulera vardagliga skitsaker så att folk tycker det är underhållande att läsa är en konst i sig. Påtryckningarna vart för stora och hon tvingades efter 1,5 dag köra igång med bloggande igen.

Om man ska sluta blogga måste man nog göra det med besked, släcka ned bloggen och stänga av kommentarsfunktionen och inte finnas tillgänglig via Facebook. Men jag menar, vem fan gör det? Det är ju som om man fick chansen att gå på sin egen begravning, vem skulle inte vilja det? Kolla vilka som verkligen dök upp och brydde sig, vem som är ens äkta vänner och som faktiskt sörjer… Det är ju lite samma grej, man vill ju se hur folk grinar över att bloggen läggs ned och man vill liksom känna sig behövd, att bloggen ändå fyllde ett litet tomrum hos folk.

Fan va djupt det här inlägget blev, det var inte meningen… Men konstaterade för mig själv att det fan inte är så lätt som man kanske vill tro. Desto längre man har hållit på dessutom, desto svårare blir det. 

2 kommentarer:

Angelica sa...

Håller med! Svårt och kapa nåt som finns i ens egen och andras vardag. Även fast man ibland kommer till den punkten då man känner för att bara lägga ner skiten och börja skriva privat dagbok istället, men ångrar sig i sista sekund. Tänk vilken okoll man skulle ha utan alla dessa bloggar! (:

Carina sa...

Bra skrivet...du slår alltid huvudet på spiken=)

Och tack för länkningen förresten...kan behövas nu när hälften av mina bloggläsare tror att jag kastat in handuken;)