Morgonen började i katastrof. Försover mig igen, har tydligen ställt om klockan och somnat om. Vaknar av att hemtelefon ringer halv åtta. Flyger upp med ett ryck, smått förvirrad. Har extra bråttom idag då jag ska lämna tillbaka bilen till morsan på morgonkvisten. Tar en snabbdusch och informerar min om möjligt ännu tröttare flickvän om att hon måste komma ihåg att hämta nycklarna på Uppsalahem innan hon går till jobbet. Stackars lite bryter ut i gråt och blir helt förtvivlad. Allting har kört ihop sig i kvadrat i det lilla huvudet. Festen, resan, jobbet och dåligt samvete för att hon inte hunnit vara så mycket med Elliot som hon velat. Jag tröstar henne och åtar mig att fixa nycklarna trots att jag är sen. Piper iväg som en biltjuv till Uppsalahem. Väl framme står en kärring redo för graven och felanmäler en jävla fog i köket som ser lite konstig ut. Hallå vafan tanten kunde knappt gå eller se, vad spelar det för roll? Efter en stund masar hon sig därifrån. Jag får nycklarna och sticker vidare. Iväg till Eriksberg på några minuter. Plockar upp morsan och sticker vidare till Läkemedelsverket. Hoppar av och snor med mig en kaffe och åker upp. Precis när jag ska till och sätta mig så kolapsar kaffemuggen och skollhett kaffe rinner ut över handen och på skrivbordet. Då säger en rumskamrat -Ja, se det så här. Dagen kan ju iallafall inte bli sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar