Fy fan vilken jävla morgon... Tvi! Vaknar galet jävla tidigt och mår förhållandevis bra, vilket senare kommer visa sig var en ren och skär blåsning. Kliver upp INNAN Elliot (hur fan är det möjligt ens?) och går ut i köket och blir snabbt varse om vilken katastrof köket är i. Ja, det får vänta ett tag...senare är alltid bäst! :)
Slänger sig på soffan ett tag, men ljuset i vardagsrummet är för ljust så jag flyttar in i arbetsrummet istället som är mörkt och behagligt för en bakisdag. Jossan har problem med bilderna från mobilen och efter en mindre incident så förvandlas morgonen, som faktiskt börjat rätt ok med undantag för köket, till en mindre trevlig sådan. Samtidigt passar huvudvärken att göra entré. En olycka kommer sällan ensam, varför även det underbara illamåendet kommer hand i hand. Verkligen pricken över i'et. Bakfull, en sne flickvän och SÖNDAG... Kan det bli mycket värre än så här? Peppar peppar ta i trä, eller vad är det man säger? Nej, ska inte utmana ödet. Finns väl till och med en lag för det här, Murphys lag - lagen om all jävlighet. Kan något gå åt helvete så gör det garanterat det...
Efter att ha tillbringat ett antal timmar på kontoret framför datorn känns det som jag besökt varenda liten del utav internet som finns tillgänglig. Läst aftonbladet.se säkerligen 6-7 ggr, kollat av Facebook minst 10 ggr och lika besviken varje gång över att inte ett skit hänt. Fan uppdatera statusen eller något iallafall?!
Eftermiddagen känns inte speciellt attraktiv heller, möjligen kvällen då man kan få grotta ned sig i en texmextallrik. Ja, för dem som inte visste så har krogsöndagarna återgått till sin ursprungsplats, nämligen hemmet. Det var ju här de en gång i tiden för längesedan börjada, innan ens Seven fanns. Nu är de åter där igen, hemma i soffan framför teven. Den här söndagen finns det dessutom ett tiotal iskalla Heineken stående i kylen och väntar, bonus bonus.
Eftersom jag och fröken ute i rummet bredvid inte yppat några ord på några timmar nu har hon hunnit ta hand om röran i köket helt utan min inblandning. Förvisso glad över det, men hade gärna hjälpt till om inte situationen var som den var...
Nu har jag gjort mitt första medvetna övertramp när det gäller bloggande, blotta och exponera sånt skit som jag personligen inte tycker någon annan har något att göra med. För vem mer än jag och min tjej behöver veta att vi har ett bakfylletjafs? Det är just det här som gör att jag hatar bloggande. Skulle inte förvåna mig om jag efter några veckors bloggande sitter och skriver om mest personliga analklådorna eller något annat djupt skit. För dig som nu undrar så kliar det inte alls i arslet, var bara ett skevt extremt exempel.
Nej, nu ska jag se om något hänt på aftonbladet.se eller kanske någon uppdaterat sin facebook, eller rent av skrivit till lilla mig?
Slänger sig på soffan ett tag, men ljuset i vardagsrummet är för ljust så jag flyttar in i arbetsrummet istället som är mörkt och behagligt för en bakisdag. Jossan har problem med bilderna från mobilen och efter en mindre incident så förvandlas morgonen, som faktiskt börjat rätt ok med undantag för köket, till en mindre trevlig sådan. Samtidigt passar huvudvärken att göra entré. En olycka kommer sällan ensam, varför även det underbara illamåendet kommer hand i hand. Verkligen pricken över i'et. Bakfull, en sne flickvän och SÖNDAG... Kan det bli mycket värre än så här? Peppar peppar ta i trä, eller vad är det man säger? Nej, ska inte utmana ödet. Finns väl till och med en lag för det här, Murphys lag - lagen om all jävlighet. Kan något gå åt helvete så gör det garanterat det...
Efter att ha tillbringat ett antal timmar på kontoret framför datorn känns det som jag besökt varenda liten del utav internet som finns tillgänglig. Läst aftonbladet.se säkerligen 6-7 ggr, kollat av Facebook minst 10 ggr och lika besviken varje gång över att inte ett skit hänt. Fan uppdatera statusen eller något iallafall?!
Eftermiddagen känns inte speciellt attraktiv heller, möjligen kvällen då man kan få grotta ned sig i en texmextallrik. Ja, för dem som inte visste så har krogsöndagarna återgått till sin ursprungsplats, nämligen hemmet. Det var ju här de en gång i tiden för längesedan börjada, innan ens Seven fanns. Nu är de åter där igen, hemma i soffan framför teven. Den här söndagen finns det dessutom ett tiotal iskalla Heineken stående i kylen och väntar, bonus bonus.
Eftersom jag och fröken ute i rummet bredvid inte yppat några ord på några timmar nu har hon hunnit ta hand om röran i köket helt utan min inblandning. Förvisso glad över det, men hade gärna hjälpt till om inte situationen var som den var...
Nu har jag gjort mitt första medvetna övertramp när det gäller bloggande, blotta och exponera sånt skit som jag personligen inte tycker någon annan har något att göra med. För vem mer än jag och min tjej behöver veta att vi har ett bakfylletjafs? Det är just det här som gör att jag hatar bloggande. Skulle inte förvåna mig om jag efter några veckors bloggande sitter och skriver om mest personliga analklådorna eller något annat djupt skit. För dig som nu undrar så kliar det inte alls i arslet, var bara ett skevt extremt exempel.
Nej, nu ska jag se om något hänt på aftonbladet.se eller kanske någon uppdaterat sin facebook, eller rent av skrivit till lilla mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar