Bröllop i Dalarna - Daniel och Lisa är nu man och hustru

Då var man hemma efter ha fått äran att vara med på Daniel Modéer och Lisa Ekeroths bröllop. Otroligt vackert och kärleksfullt.

Resan började tidigt på fredag morgon mot Avesta, då Josephine skulle fixa brudens hår var det lite brådis. Väl framme i Avesta strax innan tio så påbörjades hårfixeriet. Mig skickade de ut för att köpa sidenband, strumpbyxor och bubbel… Hur man nu kan skicka en karl på såna göromål? :p

Efter brudens hår var klart tog vi oss vidare till en lokal “pub” för lite lunch och en öl. Visade sig vara en riktig fullträff, med en fräsch salladsbuffé med efterföljande varmrättsbuffé bestående av ett antal olika rätter.

Det började nu bli jäkligt tajt med tid, vigseln började kl 14 och bussen till kyrkan som fanns anordnad gick kl 13.15. Som gjort för att skita sig och sagt och gjort så gjorde det också det. Vi missade självklart bussen, men hade i bakhuvudet att vi alltid kunde ta taxi för att köpa oss lite tid. När jag sedan närmare halv två ringde reception på hotellet för att boka taxi, visade det sig att en taxi kunde vi först få till kl 15!!!! En timme efter vigseln dvs, då har man inte mycket glädje av en taxi. En aningens panik började infinna sig, att ta bilen var ju inte riktigt ett alternativ då vi både druckit lite vin och tagit en öl till lunchen. Efter en liten stund ringer dock receptionen upp igen, det var tydligen ytterligare ett par som försökt få tag på taxi till bröllopet och som stod i samma öde som oss. Då visade det sig att det fanns ett vänligt par, varav den ena var Lisas Morbror om jag förstod det hela rätt. De körde bil, så vi fick pressa in oss i baksätet på bilen och följa med. Summa summarum var att vi kom i GOD tid till kyrkan.

Vigseln var verkligen jättefin, fast man är en redig skogshuggarkarl fick jag jobba med att hålla tillbaka tårarna. Brudparet strålade av kärlek och var så otroligt vackra tillsammans. Nu kanske det låter som jag kryddar eller att jag blivit blödig, men det är något speciellt att se dessa två tillsammans. Det har jag alltid tyckt och kommer förmodligen alltid att göra, det kan åtminstone Lisa intyga. På bilden ser ni hur Lisa framförs av sin fantastiskt charmige far.

Josephine och en annan gäst passade på att måla naglarna innan ringarna utbyttes…hmmm… ;)

Prästen var en riktigt skön typ, lite Broder Tuck över honom kan man säga… Hade så fina råd till brudparet och hela tiden höll han med lite humor under hela vigseln. Inte alls tråkigt och tradigt som det lätt kan bli.

Tärnorna som inte var av skogshuggarkaliber hade fullt upp att torka tårarna under vigseln.

De hade även jättefin live-sång i kyrkan, nån Fame factory-stjärna fick jag höra senare.

Efter vigseln var det fotografering av brudparet utan för kyrkan och mängder av såpbubblor, inte ris som det annars kan vara. Tror jag själv skulle föredra såpbubblor framför att få ris kastat i ögonen och skalle.

Alla skulle självklart få en kram av bruden och säga några fina lyckoönskningar.

Samma sak gällde så klart brudgummen…

Brudparet flydde sedan tjusigt i en tjusig bil efter de uppmanats att kyssas ett flertal gånger inför ivriga fotograferande gäster.

 

Gästerna slussades vidare i buss ut mot festlokalen. Här väntade välkomstrosé i strålande sol. Som kille att stå i svart kostym, skjorta och väst var det jääävligt varmt kan jag intyga.

Under tiden vi stod och inmundigade rosé var brudparet iväg och fotograferades av en proffsfotograf, har dock bara fått sett ett av de fotografierna ännu. (Hoppas det var ok att jag snodde det från hederliga fejjan)

Efter en viss väntan och ett antal glas rosé dök brudparet upp. Nu skulle det skålas, fotograferas och brudparet fick lite instruktioner från toastmastern.

Innan vi gick in till bords fick vi syn på ett litet survival-kit-bord med diverse förnödenheter. Allt från bakis-tabletter till kondomer fanns samlat. Josephine var helt lyrisk över detta bord, förstår inte varför…?! :)

Väl till bords var det dags för mat och tal, många tal rent ut sagt. Brudgummen hade gått loss rejält när han formulerade menyn kan jag lova. Eller vad sägs om: Handskalade västkusträkor med norsk stenbitsrom från västra mynningen av Gejrangerfjorden, severas med dill, gräddfil, citron och dvärglök samt hembakat rågbröd från Karins bageri i Hedemora.

Till huvudrätt blev det: Ugnsbakad lax från Alaska toppad med saltvattenblascherad sparris och färsk potatis från Mor Annas potatishandel i Uppland. Till detta serveras en kall hjortronsås på Modéers vis.

Och slutligen dessert: Vaniljpanacotta med Belgiska mörka chokladflarn serveras med Ulvagubbens skivade dagsplockade jordgubbar.

Som sagt, Daniel hade nog kul och svängde sig med orden när han formulerade ovanstående.

Till bords hade man också en liten söt påse med godissvampar i, dessa blev sedan under middagen kallade för stödsvamp, just för att de fick fungera som stödproviant mellan rätterna.

Efter maten dukades allt av och fram kom en hobby-dj som visade sig vara en enormt duktig förmåga, så pass duktig att jag överväger och anlita honom till vårt eget bröllop. Sjukt skön kille!

Innan dansgolvet fick invigas skulle självklart brudparet dansa brudvalsen.

Efter detta drog det igång med vild dans och baren var öppen (för att inte säga fri).

Framåt tresnåret på natten så började man känna av tröttheten komma krypande, det var ordnat med ett antal bussar från festlokalen in mot Avesta centrum. Vi valde att hoppa på den som gick kvart i tre. Något som gjorde mig väldigt glad och alldeles varm var när jag fick syn på en av de äldre gästerna som fortfarande fanns kvar på festen vid den här tiden, mycket starkt jobbat.

Josephine var bra i gasen här, men lyckas på något vis ändå se respektabel ut på kort. En egenskap jag borde försöka apa efter.

Väl på bussen tog det inte många minuter innan Josephine sov som ett barn, undertecknad somnade halvvägs in till Avesta. När vi klivit av bussen virrade vi runt i Avesta i säkert 30 minuter innan vi hittade fram till hotellet. Nu är ju inte citykärnan speciellt stor…så till och med två stadsbor med rosé i ådrorna hittade till slut fram. ;)

Ett mycket fint bröllop och en stark inspirationskälla på många vis! Tack Daniel och Lisa för en underbar dag och kväll!