Förbannad så det saknar motstycke

Hur fan kan man lova ett barn en massa saker kring jul och sedan av bekvämlighetsskäl bara fullständigt skita i det? Förstår folk inte hur viktig julen är för ett barn? Hur stora förväntningarna är för allt som ska hända och allting runt i kring. Ni undrar förstås vad som hänt och det ska ni nu få veta. Har jag en enorm tur så läser även någon av de skyldiga detta, inte för att jag tror att de kommer till insikt med att de gjort otroligt fel.

Det hela handlar om Elliot som ni säkert förstår. Elliot brukar under normala omständigheter fira jul tillsammans med sin mamma Josephine och de senaste åren även mig. Sen på eftermiddagen vid 16-tiden så brukar han åka ut till sin farmor och alla andra barn där han firar vidare julen. Så skulle även denna jul se ut, om det inte vore för några trångsynta och obstinata kärringar om ni ursäktar uttryket. Det kommer dessvärre inte att finnas speciellt mycket utrymme för ödmjukhet i detta inlägg då ilskan långt ifrån lagt sig.

Redan dagen innan jul så talades Josephine och Elliots farmor vid och förslaget kom upp att Elliot kunde åka med Pernilla (Elliots farmors syster) som också skulle ut dit. Tyvärr så skulle hon åka redan vid 13-tiden, vilket krockade med vårt julfirande. Farmor tyckte att vi skulle tidigarelägge hela vårt julfirande, med andra ord stressa i oss maten och riva upp julklapparna bara för att en person som kunde skjutsa inte orkade sitta hemma och vänta.

För att försöka korta ned historien så det inte blir allt för långtråkigt så slutar det hela med att den utlovade DEL 2 av julen för Elliot fick utebli helt för att Josephine inte har ekonomisk möjlighet att sätta sig på självaste julafton i en taxi fram och tillbaka till Vänge och lämna Elliot vilket borde vara mer än fullt förståligt. Ute i Vänge däremot sitter det 5 personer med körkort och bil och så vitt vi vet är alla nyktra under juletid i detta sällskap. En resa fram och tillbaka till stan skulle då alltså för dem ta ca 20-25 minuter. Detta var allt som hade krävts för att hålla sitt löfte till Elliot.

Elliot själv gick och väntade hela kvällen på att de skulle återkomma med en lösning, men det slutade som väntat med ett dystert besked.

Antalet julaftnar när man är liten är ju rätt räknade, varför en förstörd julafton verkligen kommer sätta sina spår och kommas ihåg. Finns ingenting som kan göra detta ogjort, men jag hoppas att personen/personerna som ligger till grund för detta får sig en rejäl tankeställare och att ångesten sträcker sig långt in på 2008.

Personligen så skiter jag i att jag hänger ut någon på internet som jag gör nu, för tyvärr så kan jag inte göra så mycket annat mot personen/personerna ifråga.