Att vända dygnet till rätta ingen lätt match

Jadu, att få ordning på dygnet till normal form var ju ingen lätt match. När det väl börjat barka åt helvete så går det lätt hela vägen. Taktiskt som jag var hade jag ju lurat hit Lars kl halv nio imorse, för att vi skulle dra iväg och käka lite McFrukost på någon nyttigt närliggande hak. Vad händer då?! Jo, jag går och lägger mig kl 07 på morgonen och kan inte somna med vetskapen om att Lars faktiskt dimper in om ca 1½ timme. Ligger i någon halvdvala en timme tills det ringer på luren... Lars har inte försovit sig utan är på väg. Det blir alltså ingen sömn, utan upp och i duschen för att piggna till. Fy fan säger jag! Men men... Det jävligaste av allt är att vi är bortbjudna på middag kl 17 och jag lär ju fått någon sömn innan dess. Käkar en utmärkt frukost med en gigantisk kaffe, åker över till Pärra och snackar lite skit om allt och ingenting. När klockan passerat 13 känner jag hur kroppen skriker efter sömn och vill lägga ned. Allra helst eftersom jag ligger lite halvbekvämt i en soffa och inte direkt sysselsätter mig så börjar kroppen smyga sig in i sömnläge. Får skjuts hem och vid halv två somnar jag till... Vaknar några minuter senare av en sjuk hostattack. Den här hostan som håller på att ta kol på mig är helt brutal. Tvingar mig upp och kokar lite varmt te, pallrar upp en trave med kuddar för att ligga högt med huvudet. När jag sedan somnar igen för andra gånger tar det inte lång tid innan telefonen ringer hysteriskt. Ett nummer som inte ser ut att komma från min närmsta bekantskapskrets eller någon som jag ens skulle vilja känna ringer, en, två, tre och ytterligare ett antal gånger som denne vore besatt av att nå mig. Smickrande, men hallå... Har du 0587-484026 som nummer får du fan räkna med att ingen vill svara?! Efter en kort research upptäcker jag att numret går till något jävla calling center, alltså telefonförsäljare. Drar snabbt iväg ett mail till dem och ber dem radera mig ur alla tänkbara register och inte ringa mig mer. Återgår till sängen och numret ringer ytterligare ett par gånger innan jag somnar in. Vaknar av larmet lite smått i panik strax efter fyra. Putsar till frisyren, byter om och fräschar till mig. Som tur är får jag skjuts av Josephines föräldrar ned på stan. Hade förvisso tänkt ta en promenad ned på stan i det soliga vädret för att kvickna till, men bil är ju rätt skönt det me.