Söndagens texmex

Beklagar uppehållet, men det blir desto mer läsning idag kan jag lova... Dock dåligt med bilder så jag dunkar in en bild på min vackra fru, eftersom jag vet att många gillar att vila ögonen på henne, så även jag.

Som de flesta vet har jag käkat texmex på söndagar i urminnes tider, även så innan jag flyttade till Uppsala käkade jag texmex på söndagar. När jag blev med krogen Seven, så införde vi ganska kvickt våra galna krogsöndagar som aldrig kommer att försvinna ur mitt välfyllda minne. När Seven gick i graven flyttade texmex'et åter igen hem till vardagsrummet. Flera av dessa söndagar har vi bjudit in våra kära grannar, Josephines lillebror Robin och hans andra hälft. Det var mer standard under en längre tid, sedan börjades de slarva lite smått. Nu har vi lite mer privata söndagar utan gäster för närvarande. Är just DU sugen på att komma och äta texmex med oss kan du skicka ett mail och motivera varför just du ska få sitta med oss och snacka skit en söndag och äta utsökt kost från Santa Maria. Hahahaha... Jag och Josephine är enväldig jury och ni kan inte överklaga vårt beslut.

Det jag nu kommer skriva kommer säkert att sticka i ögonen på paret jag nämnde lite tidigare, men jag anser att den kängan faktiskt är ytterst välbefogad. Ett litet wake-up call på hur saker och ting fungerar i den vuxna världen som jag är mot min vilja tvingad att leva i.

Vi har som ni säkert noterat bjudit över detta par på ett antal texmex-söndagar, kan inte ens ge mig på en gissning om hur många det kan tänkas vara. I 80-90% av dessa söndagar har vi stått för fiolerna och gladeligen pröjsat vilket vi inte har några helst problem med. De övriga 10-20% har vi för övrigt delat på kalaset. Men det hela handlar om allt annat än pengar och inte heller själva käket som sådant.

Jag tycker däremot att det hör till rent hyfs och vardagsvett det jag nu ska berätta. Vid några tillfällen så har vi inte dragit ett sms för att bjuda in dem till en söndag, för att det helt enkelt inte blivit av. Då får man istället läsa i en av deras bloggar hur de kvickt bjuder in andra på texmex-kväll. Detta har hänt vid ett flertal ggr... En förfrågan har aldrig lagts till oss. Nu vill jag verkligen inte verka bitter och grinar inte för att ingen vill bjuda oss på texmex. Det är snarare själva grejen som jag stör mig på, att man inte varit artig och frågat en endaste gång. Men jag får väl säga som om jag vore 90 år och grinig gubbe -UNGDOMAR!

Så, vad är lösningen på detta? Ingen panik och bjud över oss på någon krystad fredagstexmex. Nej, sug in och lär av livets hårda skola bara! ;)