Jag har tidigare tagit upp att det är synd att man inte kan använda bloggen som en dagbok, dvs tömma sig på allt. Mestadels för respekt till sina medmänniskor men även för sin egen skull. Allt är helt enkelt inte nyttigt att lägga ut på nätet, allra helst när det rör tankar som snurrar i ens huvud.
Vill verkligen inte skriva om när jag och Josephine bråkar, vilket sker extremt sällan. Tyvärr så tar det hårdare när det väl händer just för att det är så pass ovanligt. Nu uppstod en grej igår, som kom som en blixt från klar himmel. Josephine väljer att blogga om det, vilket jag kanske tycker är sådär eftersom det hur man än vrider på det blir vinklat från hennes perspektiv. Hon kan ju knappast skriva från mitt eller Robins perspektiv, då hon inte har en aning om hur andra såg på situationen.
Hennes version kan ni läsa i hennes blogg. Skriver motvilligt min version, endast för att ni får se två sidor av problemet.
Det handlar om den här skridskoåkningen som Josephine har skrytit om ett bra tag nu, att hon är så duktig. Diskussionen är något som pågår mest mellan Robin och Josephine, jag går mest och fnittrar på sidan om. Igår var det hela på tal igen och Josephine försvarar sig att hon allt kan åka, bara hon får värma upp sig lite. Sen börjar hon klaga över att hon har ont i sin handled, arbetsskada typ. Robin pikar om att hon kanske inte kan åka på söndag på grund av detta, Josephine påstår att det var jag som sa det. Vad jag minns satt jag endast och fnittrade som vanligt åt diskussionen. Sen kommer det, från klar himmel, blixten jag tidigare talade om. Hon börjar gasta på mig (inte Robin) och frågar med hög röst om hon får be mig att hälla käften. Självklart säger jag NEJ, då jag inte tycker att man behöver ha en ordväxling på den nivån till den man älskar. Hon ifrågasätter då om jag tycker att det är ok att jag sitter och skrattar, vilket jag faktiskt tycker?! Allt detta är ju trots allt på skoj, så varför ska jag inte få skratta åt det?
Då brister det ytterligare för henne och hon utbrister ändå HÅLL KÄFTEN. Jag svarar lite lugnt, "Håll käften själv"... En småvild ordväxling följer, jag kallas bland annat HELT DUM I HUVUDET och andra saker... Jag orkar inte käfta utan hummar bara åt hennes utspel, vilket förmodligen gör henne ännu mer förbannad. Och vips...så slutar diskussionen....stämningen för kvällen är nu duktigt förstörd.
Vi har fortfarande knappt pratat med varandra, trots att det nu har blivit torsdag. Robin kom först ut till bilen imorse medans Josephine och Elliot fortfarande var uppe i lyan. Han undrade vad det var med Josephine igår och undrade om det inte var rökningen som orsakade detta. Eftersom Josephine efter antalet cigg fortfarande vidhåller att hon har rätt så måste jag ju utesluta detta, allra helst eftersom hon fortfarande inte sagt något om själva händelsen.
Två envisa människor som inte pratar med varandra för att båda anser att den andra gjort fel. Då tänker väl DU, ja, men det är väl inget att bråka om...bara att svälja stoltheten och bli sams. Precis, där skon klämmer... Om det alltid är en person som agerar peace maker i de fall där bråk uppstår. På den punkten är jag faktiskt sjukt less på att vara klok och resonlig.
Det är pest och pina att mitt längsta blogginlägg på länge ska handla om rent skit!!! Min dag är för övrigt helt förstörd och har svårt att se något som skulle göra den bättre.
JAG ÄLSKAR DIG JOSEPHINE!
8 kommentarer:
TACK! Tack för att du delar med dig av sånt här... Jag tycker att det är skönt att läsa blogg där man kan känna igen sig. Och det gör jag verkligen här. Tror kanske att det där med att agera peace maker är ngt manligt... För jag är precis som Josephine, det är alltid min sambo som får vara det. Senast igår hade vi en liten diispyt och han sa precis som du skrivit... Att han va less på att agera peace maker... Hahaha!
Hoppas att det löser sig och att din dag trots allt blir bra! (Ooops, lite lång kommentar... Men den bjuder jag på)
Varför skulle peace maker vara något manligt? Om det nu skulle vara styrt till något kön så borde det väl vara till kvinnan, då hon ska vara den känsliga? Nu anser jag inte att detta bör vara något som är lagt på någon bestämd person i förhållandet utan faktiskt något som bör delas.
En annan sak också, för att saker alltid varit på ett visst vis betyder inte att det är rätt. Kan vara bra att ta ett steg bak och försöka få lite distans till saker, se vad som faktiskt kan vara rätt och fel.
Jag tycker det är bra att både du och Josse lägger ut sånt här onödigt tjafs.
Det förekommer i de allra flesta bra förhållanden och det visar bara att ni är två helt normala människor..
Starkt gjort av er båda!
Hoppas det löser sig mellan er, eller det var onödigt skrivet, det vet jag ju att det gör!
För er läsare kanske det är kul och delvis nyttigt att läsa. Men för oss så blir det ganska lätt offentlig pajkastning, för att båda ska hävda sin rätt och inte framstå som förlorare. Jag älskar Josephine och vill inte på något vis alls hänga ut henne, vilket såna här saker tyvärr delvis innefattar.
Å sluta va anonym. Bättre att kalla dig för Lisa än att vara anonym! :(
Som Dr Phil skulle ha sagt: Vill du ha rätt eller vill du ha ett förhållande?
Jag säger som Sussie från filmen "Smala Sussie" - GUD VA SMART DET DÄR LÄT, DET DÄR MÅSTE JAG SKRIVA NED!
Dr Phil är fan en doldis med några sköna sayings! ;)
känner igen de där.. Jag brukar oftast vara Peace maker.. oavsätt vem jag "bråkat" med.. Hatar de egentligen.. men de e ju rätt onödigt att vara osams.. då e tur att nån kan vara den "stora" :)
Skicka en kommentar