Framfickan i Uppsala - bra och dåligt

Vi tillbringade några timmar igår nere vid Framfickan, gamla Hamnpaviljongen för dem som kommer ihåg det. De är en av alla uteserveringar som satsat en del på möblemanget för i år. De har stora sköna sängar i rotting som man kan ligga och sola i samtidigt som man dricker en iskall öl. Allting ser vid ett första ögonkast väldigt bra ut, nästan för bra för att vara sant. Och vad är det man brukar säga då, jo, att det är något som är fel.

Så är även fallet med Framfickan, de har inte gjort satsningen helhjärtat av någon anledning. Antingen för att de inte kan och inte vet hur man bör göra, eller så är det av snålhet.

Det finns ingen som helst serveringspersonal som serverar vid borden, detta skulle utan tveka generera en betydande merförsäljning och ökad service. Att det inte finns någon serveringspersonal gör att det kommer snyltare som gärna sitter utan att beställa och tar upp plats för andra betalande gäster. Personalen på stället verkade inte heller trivs helt med sitt jobb. Endast ett fåtal av personalen mötte gästerna med ett leende på läpparna. Förutom att det saknades bordsservering kunde man heller inte ta med nån meny till bordet att fundera över. Istället fanns en meny skriven på en griffeltavla vid baren som enda alternativ. Innehållet i den var förvisso bra och passande för en uteservering vars största uppgift är att sälja dryck.

Om man ska anmärka något på möblemanget och inredningen för i år så var det väl möjligen blommorna, där de kunde satsat på lite större palmer än de som står där nu. Känns som de var en dimension för liten.

Läget är dock oslagbart, när vädret visar sina bättre sidor. Att kunna inmundiga öl till ljudet av islandsfallet som stundtals stänker lätt i ansiktet är oslagbart.

Hoppas dock att några välfyllda dagar på framfickan kan få upp mungiporna på personalen och lägga en extra krona på service.