Upp som en rockstjärna och ned som en uteliggare

You missed me? Guessed not… Well, här kommer lite om en lördag som höll på att sluta som rubriken antyder. :)

Började som sagt underbart med en suveränt god middag på Kött kök och bar, ett av mina absoluta favoritställen. Finns ingenstans där jag hellre äter kött i HELA SVERIGE än på den här restaurangen.

Sedan bar det av vidare, då vi mötte upp Josephines frisörkollega Therese på vägen. Eftersom fint folk faktiskt kommer lite sent så bestämde vi oss för att ta en sväng förbi Tilltugg för lite vätska. Här blev det tjejsnack el grande och jag måste faktiskt erkänna att här kände jag mig rätt ensam med min öl, men men…tjejer är tjejer, de måste få tjattra lite. Min öl och jag hade en rätt privat och trevlig stund ändå.

Färden bar vidare av mot salongen, där tjejerna skulle fixa till sig lite. Här hade det tydligen varit lite förfest, så det fanns fullt med små goda slattar…yuck, fattar inte ens att jag skriver det här. Jaja, nöden har ingen lag?! :)

Telefonen hade börjat ringa ivrigt och nu var vi till och med saknade på festen, så vi fick lägga på ett kol och börja vandringen bort mot festlokalen som låg på nedre slotts.

Precis när vi dyker in, eller möjligen sekunderna innan så går Danielas kille upp på sen och bränner av en drös med sköna låtar. Måste erkänna att jag var imponerad över vilken skön prestation han gjorde.

Daniela hade ju all anledning att vara stolt över sin karl. :)

För dem som inte visst det så är bruden samma tjej som gjorde min förträffliga Sindy-tattoo på armen.

Måste även slå ett slag för brudgummens otroligt coola och lite egna klädsel, tyvärr syns inte de ascoola skorna med rosa skosnören. Helt klart eget och jävligt snyggt!

Festen var full av kändisar och Josephine var “tyvärr” flitigare med kameran än vad jag själv var, men dessa bilder är iallafall unika. :)

De hade ett litet Super Mario-tema på bröllopet, orkar inte gå in på exakt varför och så, för det blir en för lång historia. Men huuuur coola småtårtor/bakelser och tårta var det inte? :)

So far so good, eller vad säger man?

Klockan har nu börjat närma sig slutet på denna bröllopsfest, dvs 01… Jaja, jag vet…den var liite innan 01. Vi begav oss över till BJ eftersom denna fest var på väg att avrundas, någonstans mellan festen och Birger så smäller det till för Josephine och hon bli knäppkanonfull. Som ni kan se på bilden är det liiite suddigt nu. Förmodligen så är det den “snälla” bartender-Marcus som varit lite för generös med spriten till drinkarna. Gör alla möjliga återupplivningsförsök, men förgäves. Josephine bestämmer sig sedan för att hon vill åka hem.

Här är väl mitt stora generalfel under kvällen, men får även jag skylla på spriten. Jag väljer nämligen att stanna kvar, även om jag ser till att hon kommer hem tryggt. Jag jagar tag på en taxibil, instruerar taxichaffisen om hur allt ska gå till, betalar honom 200 spänn för resan hem, dvs bra dricks och säger att han ska se till att hon kommer hem tryggt in i trappen. Josephine får mina hemnycklar eftersom hon inte hade några själv, vi brukar ju alltid åka hem ihop. Detta var BIG MISSTAKE!

Träffade på en del bekanta ansikten, bland annat Annso… Var väl den enda bilden jag lyckades ta. :)

Efter jag snurrat runt på BJ ett tag så börjar även spriten ta ut sin rätt på mig och de charmiga minnesluckorna tar över. Här efter är det väldigt luddigt…tydligen så finns det vittnen som säger att jag varit borta och snusat runt kring Kalas, vilket jag själv inte vill kännas vid så värst. Men det skulle mycket väl kunna vara så, att min fulla, envisa, retsamma personlighet ville dit och smyga runt. Någonstans i krokarna så träffar jag den gamla Seven-stammisen Elin Ilaj Almgren, som numera är mamma till en förträffligt liten söt krabat. Vi bestämmer att vi ska dela taxi hem, vilket också sker eftersom hon, hennes kille och deras lille son Loke, bor något hus bredvid. Väl framme så upptäcker jag att min port är låst, självklart… Men nyckeln saknas, då Josephine har den. Ringer ett tiotal gånger utan svar, bankar förtvivlat på porten och inser att jag nu är en uteliggare. Som tur är så erbjuder Elin mig deras soffa, där jag sedan vaknar upp några timmar senare helt förskräckt…

Kan erkänna att jag faktiskt inte var nykter när Josephine ringer mig på morgonen…som en robot så går jag hemåt…minns inte ens om jag tackade för taket över huvudet. Somnar om och vaknar i min egen säng.

GALEN KVÄLL? Jo tack! Fy fan! Som ni förstår saknas det bilder från den senare delen av kvällen…därav de svarta luckorna.

Ett tips, vill ni läsa Elins version av det hela som är lite mer detaljerad kan ni läsa den här.

Eller Josephines version, som har lite finare bilder och en rätt så lik version av min egen, vi har pratat ihop oss lite nämligen. Den finner du självklart här.