När jag började blogga så tänkte jag för en stund att det kunde vara som att skriva dagbok, något jag förvisso aldrig gjort. Däremot säger ju de som gör det, att det är bra att få skriva av sig och tömma sig på skit man går och tänker på.
Men igår slog det mig, jag kan ju inte skriva om precis vad som helst. När det handlar om att skriva om folk jag ogillar eller åsikter om ditt och datt så är det inga problem. Säger mer än gärna mina åsikter och har inga problem med att sticka ut hakan. Men när det kommer till dem som står mig nära och dem jag älskar, är det lite värre.
Känner ibland ett behov av att skriva om saker som sker, men blir hindrad för att inte såra dem som står mig nära. Men men, that's life!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar