Värt att veta om Fredrik och hans bloggande...

Bara så du vet är jag egentligen en motståndare till bloggning. Men precis som det finns motståndare till den überpopulära sajten Facebook, så finns det ju motståndare till bloggning. Gemensamt för dem båda är väl att alla någon gång faller dit. Skälet till motståndet är just privatlivet, vem har med det att göra förutom jag själv? Varför heter det annars "privat"? Då är det ju bara "livet" kvar...

tisdag, augusti 18, 2009

Tänk positivt

Jag ska inte sticka under stolen med att jag landat i någon form av dålig svacka på jobbet. Känns inte kul att gå dit just nu och har varit allmänt omotiverad. Försöker ändå att göra ett bra jobb så de får valuta för pengarna, men det känns inte bra i kroppen inombords. Har försökt att klura ut vad det beror på och visst, det är ju alltid roligare att driva något eget även om det samtidigt får en att många gånga sova sämre om nätterna. Kan tänka mig att min forna kollega tex haft ett antal sömnlösa nätter de senaste åren. Så visst, på den punkten får jag väl vara glad och nöjd.

Problemet är istället min personliga ambition, som ligger långt över vad jag nu sysslar med. Idag när jag gick in på jobbet, så möttes jag av den alltid lika trevliga och superglada receptionisten... Hon hälsar alltid glatt varje gång man kommer med ett stort leende på läpparna. Tro det eller ej, men det lyckas faktiskt smitta av sig så att man själv blir lite glad. Funderade lite på hur lätt det är att bara dra lite på smilbanden och faktiskt få allt och kännas lite bättre.

Det jag vill komma fram till är att när det känns tungt och jävligt, så kan man om man bara ger sig fan på det bita ihop...lägga på ett leende och TÄNKA POSITIVT! Hur man än vrider och vänder på det så har man det förhållandevis bra, det vågar jag nästan säga om alla som läser den här bloggen. För även om du går på socialbidrag, så har du ändå tak över huvudet och uppenbarligen tillgång till en internetuppkoppling. Sånt som vi växer upp i vårt svenska samhälle och tar för givet.

Jag behöver nog inte ens räkna upp alla anledningar jag har till att vara glad och tacksam, det kan vem som helst räkna ut med bakfoten att det finns ett antal självklara. Problemet med mig är väl att jag alltid är på jakt efter mer, blir aldrig nöjd vilket kommer resultera i att jag ALDRIG kommer att gilla läget utan jagar efter nästa mål. Det är förvisso samtidigt som det är en last även en drivande egenskap.

Ja, nog med flummigt mumbo jumbo nu... Mitt budskap kanske gick fram, för nån procent där ute.

TÄNK POSITIVT!

Inga kommentarer: