Tomten finns visst

Jag känner mig tvingad till detta inlägg av min förtjusande fru som bestämt hävdar att tomten inte finns. Självklart finns tomten, vi ska ju precis skaffa ett barn älskling?!

För att förtydliga hur viktigt det är med smör i gröten ska jag ge er en liten saxning från en historia, så ni alla förstår även ni som inte läst er historia.

Vår svenska jultomte är inte mer är drygt 100 år gammal, men dessförinnan hade man i Sverige menat en annan person, när man talade om "tomten"- en person som man snarare fruktade än längtade efter. Denne folktrotomte kunde visst vara en mycket nyttig person- om man höll sig väl med honom. Som namnet antyder passade han alltså tomten, gården. Innan hans namn förkortades till bara tomten kunde han kallas "Tomtgubbe", "Tomtagubbe" "Tomtebisse" .Om man hörde någon rumstera omkring på gården nattetid så var det troligtvis tomten som skötte sina sysslor. Han såg till djuren, vakade över gården, kanske lagade trasiga saker, malde mjöl- kort sagt; han var till en väldig nytta. Och den enda belöning han ville ha var en tallrik gröt på julafton- en tallrik gröt med smör.

Det berättas att en bondhustru en gång gjorde gröten för lös och dessutom la på smöret medan gröten var för varm. Det fick som resultat att smörklicken smälte och rann ner och la sig under gröten. När tomten sedan kom för att inkassera sin ersättning för ett års slit så trodde han att bondhustrun struntat i att lägga på någon smörklick. Tomten blev då så arg att han slog ihjäl gårdens bästa mjölkko! När han lugnat sig lite bestämde han sig för att i alla fall äta upp gröten. Då kände han ju att det trots allt fanns smör i den och blev ångerfull. Hur skulle han nu lösa detta? Jo! Han gick till kyrkoherden, som han visste hade fina kor, och bytte helt sonika ut den döda kon mot en levande. det tyckte tomten att kyrkoherden hade råd med (dessutom var väl inte kyrkans folk och folktroväsendena särskilt såta vänner).

Så låt det vara smör i gröten! =)