tisdag, februari 10, 2009
Sovplats bebis
Var iväg med morsan på lunchen... Hon är ju så glad att hon ska bli farmor och jag är glad att hon äntligen ska få ett barnbarn. Förgyller hennes liv minst lika mycket som mitt eget. Hon ville köpa en spjälsäng till den lille. Ivriga som vi är så slängde vi ihop den på en gång när vi kom hem, så nu är det bara att invänta familjemedlemmen. Var en jätteskum känsla att se sängen i sovrummet, nästan som ultraljudet första gånget. Ett steg närmare, ett steg mer verkligt känns det som. Nu är jag säkert skitfjantigt, men det är trots allt min första unge så jag skiter i det! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
nä de e inte fjatigt =) Va fan att få ett barn e värsta grejjen :) En egen avkomma, en bebis :D
Jag blir alldeles varm inombords när jag ser hur bra du har det. och inget är fånigt när man väntar barn. Hälsa den vackra flicka som du på något märkligt sätt lyckats fånga =) och var rädda om varandra.. många pussar lillasyster sara
Jag började gråta när vi satte upp spjälsängen =) det började micke oxå göra ;D så fjantigt, i think not ;D
Skönt att veta att man inte är helt skev då! :)
Kan du berätta om nästa känslomässiga sak jag kommer ställas inför? :)
Skicka en kommentar