Måste erkänna ännu en gång på kort tid att det är en enorm bloggtorka. Jag vet inte alls vad jag ska skriva om och känner mig en anningens låg rent ut sagt. Normalt sett brukar man ha saker att se fram emot, en resa, ett nytt projekt eller liknande. Visst har jag något att se fram emot, till sommaren så händer ju något jättestort, nämligen lille junior som kommer ut... Men det är på ett så overkligt stadie, så det kan jag ändå inte greppa. 
Ska försöka rycka upp mig, borde verkligen dra mig iväg och sola för att samtidigt få en snabb släng av ljusterapi. Nu ska jag förvisso glädja mig åt allt som jag verkligen har, som min underbara flickvän, ett jobb som betalar min hyra och mina utgifter (iallafall ska det räcka enligt månadsbudgeten), en superfin lägenhet och sist men verkligen inte minst en väldigt söt unge på ingående.
Men jag lever ju lite efter filosofin att aldrig vara nöjd, det som gör att man strävar vidare och hela tiden vill komma framåt. Just nu är det tyvärr till min last och ett problem, eftersom jag just nu sitter och tar det lugnt och gör i princip ingenting... Saknar ett par miljoner på kontot nu för att göra precis det där som jag vill! :)
Nu ska vi iväg och handla texmex, var längesen... Over and out!
måndag, januari 05, 2009
Bloggtorkan är total
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du är inte ensam om det!
Luncha snart igen? hehe
du måste verkligen vara den mest patetiska människan jag synat... du borde skämmas med ifrågasätta på bloggen om människor bryr sig om vad som händer i gaza men visst vad skulle man förvänta sig utav en sån som dig... vet du vad jag tror på KARMA habibi allt kommer igen såna som du lär nog få sitt förr eller senare... KARMA
Jag själv är dock inte lika övertygad om KARMA, på gott och ont. Om du läste lite längre bakåt i bloggen kan du även finna orsaken till frågan.
Det är inte så att jag på något sätt förlöjligar eller tycker att det som händer i Gaza är kul eller roande på något vis. Det hela handlar om att man inte har empati för allt som händer i världen, utan att för det hata dem.
Nu ser du säkerligen rött innan du ens läst så här lång, men förhoppningsvis så förstår du vad jag menar ändå, eller så kanske någon vän till dig kan förklara.
Skicka en kommentar