Värt att veta om Fredrik och hans bloggande...

Bara så du vet är jag egentligen en motståndare till bloggning. Men precis som det finns motståndare till den überpopulära sajten Facebook, så finns det ju motståndare till bloggning. Gemensamt för dem båda är väl att alla någon gång faller dit. Skälet till motståndet är just privatlivet, vem har med det att göra förutom jag själv? Varför heter det annars "privat"? Då är det ju bara "livet" kvar...

tisdag, januari 27, 2009

Saker ni inte visste om Josephine och Fredrik


Tänkte släppa en litet sensationsinlägg idag, då de flesta inte känner till detta. Ni kanske kommer ihåg när Josephine vart inlagd på sjukhus, annars hittar ni det blogginlägget här

Det tråkiga är med denna historien att den kommer att avslöja sig när jag i princip påbörjar meningen, men förhoppningsvis orkar någon intresserad läsa hela inlägget.

Någon gång under 2007 slutade Josephine äta p-piller, vi bestämde oss då för att tuta och köra så att säga. Lite smått naiv som vi båda måste anses varit så trodde vi ju att allt skulle komma som ett brev på posten, pang...gravid...osv. Det visade sig dock vara betydligt svårare än så, av sannolikt ett antal olika faktorer. Vi började med ägglossningsstickor och alla tänkbara trix man kunde använda. Flera gånger trodde vi att det fungerade, mensen behagade att hoppa runt och komma lite varstans, vilket tydde på att något hände i kroppen iallafall. Efter en rätt lång tid (för oss otåliga) så tog vi beslutet att gå till ett så kallat reproduktionscenter, där man får hjälp med hela processen. Man kollar att allting står rätt till, att mina killar simmar och att antalet är ok. Undersökningar görs av tjejen likaså och att allt står rätt till. Sedan börjar en jäkla process, med tabletter och sprutor som ska tas regelbundet. Allt för att göra kvinnan extra redo att ta emot mina simkunniga grabbar. Det är verkligen inget att rekommendera, för jag fick nämligen ta sprutorna på en spruträdd Josephine. Har aldrig själv kört in en spruta i mig själv eller någon annan i hela mitt liv, så det var ju en känsla för sig.


Efter mängder av sprutor och tabletter så var det dags, dagen med stort D. Jag fick på ett mindre lustigt vis locka ut mina simkamrater i en provrörsliknande simbasäng och sedan bege sig in till kliniken fort som fan. Röret fick man hålla in till kroppen så att de hölls kroppsvarmt, allt för att "killarna" skulle trivas. Väl framme valde de ut några flitiga och good looking kandidater, de placerade in några stycken eller om det var en, minns inte så noga. Sen var det bara att gå hem, vill minnas att hon fick fortsätta äta några äckliga tabletter under tiden.

Vid det här laget var ju allting klart, iallafall så trodde man det. Jag menar, två friska människor som behövde lite hjälp på traven borde ju inte vara några problem. Men icke och besvikelsen var enorm. Man börjar ju smått fundera på om man inte fungerade riktigt, skött tomhylsor eller liknande... Eller var det Josephine som var kaputt, slut som producent? Svårt att prata om och tankarna var många.


Man får nämligen bara tre försök med denna metod, sedan måste man bekosta dem själv vilket inte är speciellt billigt. Nu hade vi två kvar, vad skulle säga att de skulle gå bättre? Sommaren närmade sig nu med stormsteg, det hade blivit 2008. Vi valde nu med att vänta med att fortsätta det hela då Josephine skulle fylla 30 år, vi skulle åka till Vegas m.m. Inte den bästa tänkbara miljön för bygga barn. Reproduktionscenter hade dessutom stängt sommarmånaderna och först i slutet på Augusti skulle vi köra igång med nytt försök.


Inför andra försöket bestämde vi oss för att bättra på förutsättningarna maximalt. Josephine skulle dra ned på rökningen, eller faktiskt sluta helt den 1:a augusti och sluta käka treo m.m. Stressa mindre, äta folsyretabletter och allt sånt... Tiden gick och rätt vad det var en dag när jag sitter på jobbet och håller på med en uppgradering av intranätet så kommer ett MMS på en sticka med ett blått kort och texten: DU SKA BLI PAPPA!

Vart smått paralyserad och hade svårt att sköta den viktiga uppgradering som pågick, jag visste inte om jag vågade tro på det eller ej. Inte för att Josephine skulle skämta om det, men det var liksom lite för bra för att vara sant. Jag lyckades skicka iväg ordet "SLUTA"...av någon sjuk anledning. Grabbarna hade alltså hittat fram och fastnat, vilket de uppenbarligen hade haft problem med tidigare.

Med andra ord så gick det hela till på ett fullt normalt sett i slutändan, även om vi var på väg att ta hjälp flera gånger. Med facit i hand kan man nog säga att ens levnadssituation påverkar väldigt mycket. Kostvanor, levnadsvanor såsom stress m.m. Alkoholkonsumtion tex.

Det var väl ändå en smaskig historia att få veta om oss? Det allra mest privata! =) VASSEGO!

16 kommentarer:

jannice lindell sa...

bra skrivet!:) lycka till med bebisen.. spännande,spännande. jag läser era bloggar varje dag. hur kul som helst. ni kommer bli så fina föräldrar=) kram jannice

Anonym sa...

Du kanske skall uppdatera mig med ditt telefon nummer då så jag kan ringa dig... =)

Anonym sa...

Fin historia... Det blir liksom extra roligt att ni blev gravida efter hela den cirkusen! Stort grattis!Och tack för att du delade med dig av historien, säkert en del bloggläsare som är i samma sits som ni var.

Fredrik Envier sa...

Det var lite så jag tänkte... Att det sannolikt är vanligare än man tror när man själv sitter där. Även om man hänger ut sig själv en del, så tycker jag att värdet för andra kan vara större än min sketna intigritet. Jag är ju ändå uthängd NAKEN ordagrant i bloggen! ;)

Jessica sa...

Kunde inte tänka mig att ni har gått igenom hela IVF cirkusen... men tack Fredrik för att du delade med dig om det.. som du säger så är det nog många fler som genomgår det än vad man kan ana.. jag å min sambo är preics mitt uppe i det å det är inte någon lätt match inte!

Fredrik Envier sa...

Jodå, nog har vi gått igenom den. Hormoncirkus utan dess like, sista sprutan var dessutom värst utan att försöka skrämma upp! :/

Anonym sa...

Jag vet precis vad ni gått igenom. Jag och min man höll också på med en sån utredning för ca 2 månader sen. Man hittade ett fel på mig och jag blev ledsen. Jag har nämligen fått struma. =( Men om ett halvår ungefär så skall jag vara bättre med hjälp av mina tabletter som jag nu kommer få ta i resten av mitt liv. Och då hoppas jag verkligen att mannens "killar" simmar snabbt som bara den... För jag vill ha en lilkille nuuuuuuu ju! =)
Jätte fin story och modigt att gå ut med det! Ha det fin fint!

Anonym sa...

Jag blev rörd!! Lycka tillPappa Fredrik!!

Anonym sa...

Ok att jag är känslig och så. Men tårar i ögonen får man ju. Tufft att du berättar historien och en så otrolig historia det är!

Grattis än en gång Fredde, du och Jossan kommer att bli grymma föräldrar till en liten bebis :) Och Elliot kommer säkert bli en bra bror.

Glad för er skull!

Anonym sa...

Som i en film!! Dramatiskt, lite segt, gripande och ett lyckligt slut!! Nu väntar vi på uppföljningen. =)

Anonym sa...

de e ju tragiskt! ska man verkligen i eran ålder behöva gå igenom en sån process? om ni skulle ta å lugna ner er me spriten å jossan kanske skulle sluta klaga om hur synd de e om henne som inte kan festa å supa! NI SKA JU FÖR FAN HA BARN! de e ju synd om ungen! ta å väx upp för fan de här inlägget skriker ju bara att ni/du vill ha uppmärksamhet helatiden!

Fredrik Envier sa...

Undrar vad som är tragiskt egentligen? Tror du jag söker uppmärksamhet genom att blotta mig och skriva ett sådant här inlägg? Då är du ju fan sjuk. Du verkar heller inte veta hur många faktorer som faktiskt påverkar och spelar in.

Vi gick igenom en sådan process, men i slutändan så behövdes de inte. Men det finns VÄLDIGT många som behöver hjälp just på det här viset, som inte dricker eller som du säger skriker efter uppmärksamhet.

Vad är ditt problem egentligen?

Anonym sa...

Det här e ju hur vanligt somhelst!
Inga konstigheter! :)

Grattis iaf !!
Ni borde hänga på www.familjeliv.se
då känner ni er inte så ensamma längre.

Anonym sa...

"anonyms" internetkonto borde få stängas ner på livstid..

Anonym sa...

Jag tycker det är kanon att du/ni vågar berätta er historia. Precis som er tror många att barn kommer som ett brev på posten. Sluta med preventivmedel och bebis är ett faktum. Det kan gå fort,visst. Men oftas tar det lite tid! & ibland går det inte alls. En verklighet som kan vara nyttig att veta om.

All lycka till med bebben!

Anonym sa...

Vilken story, man ska verkligen inte ta saker förgivet!
Grattis till graviditeten & massor av lyckönskningar till er!